Jag har varit trasig ett tag....gick liksom sönder utan att jag ens förstod att det var på gång, Inget skrammel i växel lådan, inga missljud i motorn inget alls faktiskt till och med däcken kändes väl fyllda och rullade på rullade på som bara FAN. Kanske var det det som var problemet att växlarna inte räckte att däcken rullade för fort så att jag inte hörde ljudet från motorn då jag susade fram i 200 och vindens sus gjorde att jag njöt där inne, där inne i mig själ. Och så plötsligt sa det stop. Pang bom Hoppsan Kerstin..som trollkars Tobbe brukar säga.
Livet rullade inte längre på allt stod still och helt plötsligt kändes det som om motorstoppet skett där jag inte ville vara i mitt eget hem.....jag ville till en ny mekaniker som kunde hjälpa mig ville att någon skulle säga att denna modellen är perfekt trots att den har några år på nacken. Ett nytt garage ville jag stå i som var lugnare och bättre.
Som tur var skickades jag inte till skroten utan min egen mekaniker tog tag i mig tog hjälp av kunnigt folk och nu står jag här och puttrar igen...kör inte så snabbt som jag brukar men jag rullar. Luft trycket är ok, motorn oljad och växlarna justerade. Nu kör jag i rätt hastighet, fyller olja och bensin då det behövs och putsar rutan så att jag kan se ut så att jag inte blir förblindad där inne i karossen. Och äntligen ser jag allt det vackra utefter vägen...det jag under ett tag missat och inte haft tid att se, och vevar jag ner rutan bara en liten bit känner jag oxå dofterna av liv och höst.......brevid mig sitter min mekaniker och kartläsare...med hans hjälp har vi många mil kvar att köra tillsammans och det är jag så tacksam för. Många hade bytt modell vid ett motorhaveri men han stod ut älskar honom för det.........MIN MAN <3>
