Emma

Tänk att fått bli, en del av dit liv,

Du har tagit, ett otroligt kliv.

Ut i livet med stolthet och mod

du ger av din kärlek du är genom god.

Din stig utav sorg har varit så full

att du har rest dig när du har farit omkull,

är så svårt för mig att förstå.

Du reste dig upp fortsatte gå.

Din egen vilja har tagit dig hit,

vi har bara hjälpt dig en liten bit.

Vi kommer alltid stå här brevid!

Och älskar att se dig njuta av ditt liv!

Så var det dags igen!

På måndag händer det igen...det vi nu varit med om några gånger. En ny klient kommer på besök. För er som inte vet vad det är så jobbar vi som familjehem och klienterna är de som bor hos oss. Våra klienter är en väldigt kort tid klienter och blir sedan en del av familjen. Emma som bodde hos oss sist kallar jag min dotter, även om jag vet att hon har en mamma och en pappa så är det lättast för människor jag inte känner att säga min dotter. Som tex när Emma flyttade och grannarna undrade vad vi gjorde så sa jag att det var min dotter som vi hjälpte. Svårt att förklara annars.

Ja tillbaka till ämnet på måndag kommer en ny kille på besök. Det pirrar alltid lite extra i magen när man vet att någon skall komma. Kommer han att gilla oss och våran tändsticksask till hus.

Sista tjejen vi hade här bestämde sig för att prova att oss men efter en vecka ville hon inte vara kvar. Så nu är man extra orolig att det inte ska funka. Vi far alltid runt och städar och gör det fint innan dom ska komma på besök egentligen är det falsk marknadsföring. För här är det ju aldrig städat men det brukar jag berätta. - Se dig omkring, brukar jag säga för det är bara i dag det ser ut såhär!

Killen som kommer är en fotbolls kille han spelar visst i Qviding är duktig på det han gör. Han passar antagligen ganska bra in i vår tokiga aktiva familj där alla alltid gör något. Fotboll innebandy hästar ja alltid är det något som händer.

Ja nu måste jag lämna datorn för att ta tag i städningen, tar ju några timmar att få ordning på vargkulan.....

lite bättre nu än förr

Pulsar fram och pulsen ökar tar mig fram stretar sliter...kan inte låta bli att tänka på dom djupa småländska skogarna där snön låg i drivor när bonde folket skulle ta sig fram till brunnen. Djuren och familjen måste ha vatten vilket väder det än var. Idag vrider vi på kranen öppnar kylen sätter på mikron höjer pannan och glider ner framför TV och gnäller. Fan fick inte fram bilen idag kunde inte åka till kompisarna som vi lovat. Inget lördagsgodis idag.

Min mamma skakade idag på huvudet när jag skulle till träningen och när inte vagnen gick promenerade jag från Bellevue till Kortedala torg för att hinna till passet.-Du är inte klok säger hon gå till träningen då är du ju redan tränad när du kommer fram. Men jag ser det bara som bonus. Folk var glada vinkade tutade där jag kämpade mig fram i motvinden Jag är ingen som står och väntar på en vagn som inte kommer jag har inte ro till det.

Daniel blev glad tack vare att jag gav mig ut idag fick han sitt godis det blev färsk fisk till middag och jag fick träffa trevlig tränings kompisar som jag skrattade med om vädret.

Jag gjorde av med en hel del kalorier så att jag inte behövde ha ångest över wingummina som slank ner.

Vi är idag så bortskämda med att ha det bra så att skotta kan bli det värsta som finns. Jag tycker att det är ganska trevligt när alla tar sig ut pratar och hjälps åt. Dom gamla på vår gata får hjälp av oss yngre som fortfarande har orken kvar.

Jag är lycklig som har mat i skåpen, varmvatten som idag var till stor hjälp att värma min kalla svettiga kropp och att det går att tända ljuset i mitt hus.

Tänk positivt våren kommer inte tidigare för att vi gnäller, men visst får vi gnälla men inte hela tiden. Och visst tänker jag att det ser jobbigt ut för oss dagmammor när vi ska ta oss fram med vagnarna i utby nu när vallarna är metershöga..hur gör vi då jo vi får gå runt eller lyfta slita och dra. Ja ja det är morgondagen problem. Nu ska jag lägga mig och njuta av mina rena lakan som min tvättmaskin så snällt har tvättat åt mig. Och åter igen tänka tillbaka på den gamla slitiga tiden då kvinnorna låg i åarna och tvättade tvätten i 0 gradigt vatten så att händerna blev blåa och när man var tvungna att ligga alla i samma säng för att inte frysa ihjäl. Jag kommer dom närmsta timmarna ha 180 cm att njuta på. Så folk bit i hop vi har det jäkligt bra !

SNÖ

Här innanför fönstret är det som gubben sa i morse vackert.....men visst tröttnar jag oxå ibland på snön. Även om jag tillhör dom som gillar snön. Skönt att det är så ljust och fint, Det estetiska i en vacker vinterdag slår alla konstverk i världen. Det bjuder på mjuka och hårda former blandade i en harmonisk röra. Ett vasstrå som en grå höst -vinterdag nästan inte syn blir här som en vacker melodi som rör sig i vinden i klädd frost och flingor.

Att kunna njuta av min vackra äng alla timmar på dygnet är fantastiskt..att kl tolv på natten kunna ta promenaden med hundarna, njuta av tystnaden och det fantastiska natt ljuset.
Att kunna se barnen forsera ner för backarna på sina pulkor och skärtlappar. Se deras glada miner, rosiga kinder och lyckliga ögon. Att se Dolly med snö på nosen skutta genom drivorna eller se Gazza i full kareta sprinta fram genom snömassorna. Ja det är glädje och harmoni. Att slippa galonkläder och blöta ytter kläder när dagbarnen kommer in är så skönt.

Jag hoppas och tror att människor denna vintern varit ute mer och tagit vara på vintern på ett annat sätt än vi någonsin har gjort. När jag är ute med hundarna ser jag människor promenera fram genom området ensamma i par eller i små grupper. Det är lättare att ta sig ut när det är ljust och fint än när den gråa tunga dagen hänger över oss på det sättet som det brukar vara en februari dag i Göteborg

Men nu känner jag nog som många andra att ett litet vårtecken hade varit skönt att se vi blir inte lika exalterade när vi återigen får ny snö som täcker hundarnas gula kiss fläckar. Barnen samlas inte för att få använda sina pulkor och de på akuten har inte högtryck på benbrott under några få dagar utan en stridström av halkande pensionärer och pulka skador kommer in hela tiden.

VI kommer antagligen inte få se ett vårtecken fören sent in i mars men då kommer vi få ett nytt samtalsämne att prata om, för visst är vi bra på att prata väder. Tidningarna kommer då få något nytt att skriva om och i årskrönikorna kommer det stå om den värsta vintern i väst sverige på mannaminne.
Ja det är väl lika bra att inte tänka framåt utan vara här och nu i den snödriva man hamnar i och bara njuta av allt det vackra och skratta åt eländet. För inte blir jag lyckligare av gnäll och tråk. Men visst är det skönt att bitcha lite om vårat fantastiska klimat läge här i landet!

värderingar

Sitter på spårvagnen och skumpar fram genom natten det är fredag kväll och jag och Mikael har fått en spontan barnfri kväll, åkte till Chapmanstorg och åt på en Italiens restaurang Maten var så där men det var mysigt att vara där tillsammans vi har tappat bort varandra ett tag pga att jag alltid är på väg någonstans och sällan har ro att bara vara hemma. Men nu tog vi oss tid och det blev jätte trevligt.

Sitter nu och funderar över kvällen och människorna runt mig där jag sakta skakas genom stan. Träffade Marco på restaurangen och följde med honom hem. Mycket skratt och grova skämt. Alltid mysigt att träffa Marco men oj vilka olika värderingar vi har i livet. Han måste jobba dygnet runt för att kunna hålla upp sin ekonomiska standard. Nya saker varje vecka, snygga bilen och ständigt renoverande något som redan är i tipp topp! Jag med mitt slitna hem mina väl in bodda saker och ett liv med 40 timmars jobb och sedan är jag fri att göra det jag vill och det gör jag.
- Skaffa dig ett liv sa han du kan inte bara hålla på med dina hästar och hundar. Men jag har ett liv, ett liv jag skapat själv ett liv jag känner harmoni i och som gör mig lycklig. Vi träffar massor av vänner jag tränar och hinner mysa med min man när vi vill ha tid ihop.

Jag tycker däremot inte att han har något liv...vad gör han förutom att hela tiden ha kraven på sig att köpa fina saker och jobba jämt. Ja vi värderar livet olika.

Där på spårvagnen finns massor av olika folk, alla lite frusna då vinden på hållplatserna ger en en lätt frusen konservering och det tar en tid att tina upp. Men visst konservering gör ju att man håller sig fräsch längre men jag vet inte vad jag föredrar.

En lätt berusad tjej provar ett par glasögon av kompisen. Hon konstaterar att hon inte ser något i glasögonen och att dom inte har samma synfel..kan ju bero på att prova glasögon när man har sina linser i inte är någon hitt.

På nästa hållplats hoppar ett gäng killar på högljuda och glada. Två har bara t-shirt. Jag känner mig som en tant när jag skakar lätt på huvudet och funderar varför man går ut i -10 utan ytter kläder jag fryser där jag sitter med jacka och allt.

Någon berättar för kompisen att det är andragången han är ute på ett år....det kan va sorgligt att en ung människa inte är ute oftare och roar sig eller så har han goda vänner han umgås med hemma det har inte jag en aning om.
På centralen ut spelas ett svartsjuke drama. Kvinnan ser ganska patetisk ut i sin hängande klädsel. Mycket konstigt att kläderna också blir fulla när ägaren är berusad. Hon var antagligen vacker när hon åkte hemifrån men nu ser hon bara sorglig ut med sin hängande mascara, och säckiga beklädnad. Mannen sitter brevid vet nog inte riktigt vad han gjort eller så tänker han att det var värt allt tjöt. Hör inte riktigt vad dom säger men hon är mycket upprörd. Undra om dom åker hem och har make up sex. Eller om hans väskor är packade och han får flytta ut.

Det är intressant att titta på alla människor...jag vet inte vad dom gör i sina liv eller vad som händer när vi skiljer oss åt. Men vi är alla människor med egna val i livet som påverkas a våran yttre miljö. Jag ler och lutar mig mot Mikael jag älskar verkligen min man och vi hoppar på bussen mot utby NU ska vi åka hem.

vart ska du älskling!

Sittande i soffan tittar han upp på mig, ögonen är sådär kärleksfull och leendet ger mig omtanke. Vart är du på väg älskling frågar du, ska du någonstans? Snabbt stannar jag upp och ger honom ett mindre kärleksfullt leende och en ganska irriterad blick. -Till stallet svarar jag. Varje måndag rider jag och åker 18.15.

Han tittar på mig som om det vore jätte konstigt, jag har bara ridit på måndagar nu i 2 år minst och det är ju underligt att min man inte har lagt det på minnet i sin hjärnbas. Han flinar åt mig och drar ner mig i soffan ger mig en kram och skrattar åt mig. -Du är allt bra i farten du vännen, alltid gör du något. - Jag kramar honom tillbaka samtidigt som jag lirkar mig loss och trär på mig jackan. Jag är alltid i farten det vet du. Sitter jag still blir jag bara rastlös.

Denna måndagen har jag hunnit träna gå ut med hundar ett par gånger laga mat 3 ggr och klippt mig sen var det ju stallet. Sällan jag har en kväll över till att bara sitta i soffan. Men det är inte jag. Jag vill ha att göra, vill vara i farten, vill små springa till nästa ställe för att hinna med.
Min ADHD gör att min bästa förmåga blir då jag inte hinner slappa och vila. Gör jag det dör batterierna och jag blir stilla helt stilla. Svackan kan bli lång och tråkig och jag har svårt att ta mig upp. Jag gillar att vara på tå. Gillar att ha mycket omkring mig.

Jag älskar mitt liv, min energi och min entusiasm. Kalla mig periodare kalla mig fantast, kalla mig toka det spelar ingen roll för när jag gör något jag tycker är kul gör jag det så länge jag tycker att det är kul sen slutar jag.

Så håll i hatten, ibland kanske jag springer förbi dig, och om jag inte ser dig är det inte för att jag inte vill prata med dig men jag kanske inte ser dig där i mellan mål 1 och 2. Snälla ha lite överseende!

Vart tog orden vägen?

Jag som brukar ha huvudet fullt av ord har blivit helt ordlös. När julen kom hade min bok landat på 200 sidor. Men nu är det bara stopp. Försöker att pressa fram några ord men det går bara inte. Vet inte riktigt längre vad som är intressant. Livet springer på i en sådan faslig fart, och jag vet inte om jag hinner med. Tycker att det är lite läskigt. Mikael tror att jag har fått en ålderskris då jag börjat träna som en toka igen...men det var inte förens jag stod där framför speglarna i träningshallen som ålders krisen kom. FY fan man kan ju undra vem den där tanten är som står där framför mig i spegeln. Vet ju att det är jag men sinnet är inte riktigt med i samma tanke.

Det är inte kroppen i sig som det är fel på jag har väl en hyfsad kropp men armarna är tantigt långa, annsiktet trött och håret risigt. Magen pluffsar lite och stegen är inte lika energiska längre. Sanningen är att 25 åringen har blivit 37 och det har inte hjärnan hängt med på. Mötte en dam som var 80, hon menade att jag var i den grönskande åldern. Mellan 40 och 50 skulle man visst ha det som bäst. Ja det är väl bara att vänta och kolla läget när man blir 40 om livet blir bättre lättare och helt fantastiskt.'

När jag ser det så så ska det nog bli kul att bli 40 jag har 2,5 år på mig att vara i topp form. Box, skivstång spinning och ridning skall nog kunna ta mig till OS 2012. Jag ska vara en drottning på dansgolvet på min födelsedagsfest. Men det är jag ju jämt ;)