Hur gör man FÖRLÅT!

Sitter här och skäms som ett djur. Jag har gjort dig illa du som är den viktigaste dyraste människan i mitt liv. Jag vill inte egentligen inte ens tänka på vad som hänt och hur jag betett mig, men det är tvunget, tvunget för att kunna vi ska kunna gå vidare tillsammans.

Jag kanske skulle varit tyst, inte sagt något inte pratat om vad jag känner och vad som hänt men jag känner att ska man leva tillsammans så måste det vara ärligt och rakt inte tyst och konstlat.
Vi har pratat mycket, gråtit varit arga. Skrattat gråtit igen.....när min dag varit bra är din dag varit sämre, är min dag sämre är du stark och tar hand om mig.

Hoppas att tiden kan läka och att den ger tilliten tillbaka, så att du inte bara älskar mig utan även tycker om mig igen. För nu vet jag inte vad du känner.
Nu förstår jag varför unga flickor skär i sina armar för visst är det lättare att sätta på ett bandage på kroppen än att ha ett sår i bröstet ingen kan plåstra om.

Jag är omogen barnslig och impulsiv, men det behövs 2 för att dansa och vi har nog hjälpts åt båda två för att hamna i detta nu även om jag är den som har mest skuld....jag hoppas även att vi båda ska hjälpas åt för att hitta tillbaka. Att älska någon så mycket som jag älskar dig är svårt, för även kärleken gör ont då den kan bli rädsla om förlust och sorg.

Jag har en dröm om att vi sitter i soffan med händerna sammanflätade, våra händer har rynkats av åren som gått, håret är grånat och på hyllan står kort på våra barn och barnbarn. Vill då att du skall titta på mig med dina bruna kärleksfulla ögon och viska vackra saker i mitt öra. Vi sitter där och är lyckliga över vad som hänt i våra liv, att du ska kunna se mig i ögonen igen och tycka om mig fast jag har gjort fel. Jag vill hitta hem till dig igen och du till mig! Förlåt, jag är din kvinna bara din, och det är med dig jag vill vara nu och för alltid!

ledsagaren

Som ett barn ligger jag där ihop rullad

ligger där och väntar,väntar på att leva igen.

När din kropp kryper närmre känner jag dina hjärt slag genom min rygg,

Känner livet i dig, det som jag just nu saknar.

Din hand smeker bort en hårslinga i mitt ansikte

och dina läppar vidrör min nacke.

Jag blir varm och lugnet rör min själ,

hur kan man vilja bort när det är hemma man är trygg.

Du håller mig hårt i din famn

och viskar dom ord jag vill höra

Du vidrör inte bara min kropp

utan även det man inte kan se.

Du ger mig av dig själv och din tid

Du stöter inte bort mig utan fångar mig i din trygghet

Du ger mer än någon kan begära

och du gör det för oss.

Vi ligger där och tiden stannar upp

Stannar i det, där vi vill vara

Önskar hoppas att du orkar en liten bit till

Att du ska stå ut.

Jag vill leva ditt liv

vårt.....

Måste bara ta det steg för steg

Måste bara hitta hem igen.

vänner

Vad är en vän...är jag en vän....har jag någon vän? Ja, jag har många. Många vänner som finns där ute som lyssnar och som vill hjälpa till då det behövs.

Ja vad är en vän egentligen? För mig är en vän som står kvar brevid mig även om det blåser storm. Någon som möter mig vid bussen även om det regnar. En vän som alltid tar sig tid och lyssnar om jag behöver prata. Någon som skrattar åt mina tokiga skämt och som ler med mig när jag ler. En vän är den som tar sig en minut fast tiden är knapp och som har mage att säga till då jag gör fel. En vän är någon som både ger mig ros och ris då jag behöver det. Men på rätt sätt så jag förstår....

Jag har flera goda vänner där ute i Sveriges avlånga land som alltid finns där för mig på ett eller annat sätt. Om jag så bara behöver lite "städ hjälp" alltså telefonkompis medans jag städar. Eller för att höra mig prata skit om det mesta. Vännerna där ute kan få mig att skratta när jag gråter.

Jag hoppas att jag är samma vän till dom som dom är till mig för jag älskar dom väldigt mycket även om jag inte alltid säger något. Ni är fantastiska som står ut med mig.

Jag har även en väldigt god vän här hemma som tar hand och ser efter mig när jag har det jobbigt. Som skrattar med mig och som gör mig glad....det viktiga i ett förhållande är bara att vänskapen får inte bli starkare än kärleken och åtrån för risken är att man då förlorar varandra.

Det finns många människor jag älskar väldigt mycket och jag hoppas dom har lite kärlek att ge mig med nu, för jag känner att jag behöver det ..... Tack till alla er som lyssnar på mig och som gör att min dag blir värd att leva. :)

Tur att man har skrattet!

Jag skrattar, jag skrattar med....det är tur att mitt skratt ligger så nära tillhands. Det bubblar och finns där inom mig. Ibland känner jag mig sjuk som kan skratta och va glad när jag egentligen är ledsen och arg.......men det är ju jag.........

Gud vad jag kan trassla till saker och ting, trådarna drar och rycker och ju mer jag rycker ju ondare gör det! Men ändå kan jag skratta.........det är skönt att få linda in mig i skrattets bomull det gör att det onda gör mindre ont.

Vet inte vad jag ska göra så jag tror inte jag gör något alls...bara väntar och hoppas att skrattet ska ta bort allt det jobbiga.

Längtar bort men vet inte vart.......längtar hem men vet inte hur......vill vara där jag inte ska men vet inte på vilket sätt.

Så jag sitter nog här och bara är tills det blir som det ska .......hur det nu är..........

lådan

Idag känns det som om jag sitter i en låda...en trång men ganska trygg låda. Utanför rusar livet förbi och jag vågar inte ta mig ut sitter där i lådan och funderar...när man sitter i en låda finns det inte så mycket annat att göra än att fundera. För utrymmet är begränsat och man har verken tid eller plats att göra något annat än att tänka.......

Tankarna kan ibland vara härligt mjuka göra mig varm och skön. Andra gånger är dom hårda obekväma och dom går inte att komma ifrån....Lådan är lika mycket en fristad som ett fängelse. Ni förstår nog inte vad jag menar men det gör jag inte själv heller. Det är som den där kakan man både vill ha kvar men samtidigt äta.....hur korkat är inte det. Gräset är inte grönare.....men visst är det men sedan vissnar det med.

Jag sitter där i lådan och dagarna springer förbi och sista förbrukningsdatumet går ut på mig......men jag sitter kvar. Kommer aldrig bli det jag ville bli, känns det som .....men jag vet ju inte vad det är, så jag kan inte göra något åt det.

Jag är en rädd människa en rädd människa som inte vågar....om jag bara vetat vad det är, som jag ska våga.

Jag sitter i min låda och dagarna går....ibland skriker jag, någon kanske hör mig och säger till mig att jag ska vara tyst för lådan jag har är ju ändå dock ganska skön och jag ska vara nöjd med det jag har . Jag är det men ändå känns den ibland otroligt obekväm och jag får skavsår av kanterna där inne.....

om jag bara blir lite mindre kanske jag får bättre plats tänker jag...får jag kanske rum att ha det så där bra som alla säger att jag har det. Jag kämpar med att bli mindre men det går inte jag blir bara mer obekväm i min kropp tittar ut ur lådan och ser att dom där ute blir mindre och mindre och plötsligt känns min kropp enorm och jag tar upp ännu mer plats i min låda.

Jag hoppas och tror att jag kommer hitta tillbaka till den mysiga känslan i min låda kommer känna att det är här jag vill vara..annars kommer jag att göra många människor illa...särskilt den som hjälpt mig bygga min låda och som vårdar den och mig ömt......Jag tror att hans kärlek kommer hjälpa mig hitta mig själv igen hitta hem till min trygga låda.......