en ny dag gryr

Herre gud vad tiden går, kan inte ens minnas när jag sist lät fingrarna leka över tangenterna. Många gånger har jag i sorg låtit mina tårar blöta ner mina fingrar medans dom har format ord, andra gånger har leendet inte slutat pryda mitt ansikte inte en sekund under hela tiden jag har skrivit vad jag känt och tänkt.

Orden har och är en stor del av mitt liv men under en tid har dom fått stiga åt sidan då energin inte räckt till, den har fått omdirigeras och används på ett annat sätt än tidigare. Jag har fått avväga och diskutera med mig själv vad mina energiresurser ska gå till. Men nu känner jag mig i balans och det är dags att sätta ord på mina tankar och känslor igen. Det är dags att börja leva helt ut igen om det nu är möjligt.

Den Anna som för två år sedan satt på en parkbänk i fjällbopark, som inte hörde vad arbetskamraterna runt henne sa, utan hon  som satt där i en bubbla som förstod att det var dags att ta tag i livet som var ett kaos. När väggen framför henne blivit allt för stort när alla tårar torkat ut henne och all oro och stress bränt ut kroppen, som hon körde så hårt i bott med träning skrek. Var det dags att börja om på nytt.

Jag tog mitt ansvar och började bygga igen istället för att riva och nu tror jag att jag byggt färdigt eller iallafall börjar närma mig. Livet ser inte likadant ut längre byggnaden ser annorlunda ut än den jag rev ner och förstörde med mitt destruktiva sätt.
Men den är funktionell, den ger mig det skydd jag behöver och den trygghet som jag sökt efter ett tag.

Jag skrattar igen inte lika hjärtligt och ofta men skrattet och lyckan finns där igen, kärleken till mig och de mina finns där igen jag har hittat den efter att den ett tag varit borta. Jag kommer aldrig mer känna mig fri i tanken, men jag tror jag kommit överensmed den känslan. Jag är lugnare. Lugnare i allt och jag saknar ANNA ofta och mycket nu finns bara anna. Men det är ok. Spelar ingen roll vilken av Annorna som finns på kullegårdsvägen bara MJ är hos henne det är det som är det viktigaste nu. Höll på att slarva bort honom i mitt tillstånd av hysteri och självutplåning, men han stod kvar fångade in och räddade det som fanns kvar av ANNA även om han inte kunde rädda allt fick han tag på en del och det blev anna. Tack MJ.

Nu har jag varit och tankat i stallet, och det är dags att ta vara på den energin och göra om den till positivitet inför morgonen. Så nu väntar sängen och det är med glädje och otrolig kärlek jag sträcker ut handen och känner att han finns där och jag kommer vakna i morgon och se fram emot dagen som väntar.

hästar hästar hästar

Jag åkte i träpå bilen i dag, det är ett konstigt namn på en bil men det är en konstig bil med som när man kör den måste man liksom trä bilen på en, jag det gå inte att förklara om man inte testat den själv.
Med den tog jag mig i allafall till stallet, kryckorna och jag skulle tillbringa en dag i mitt älskade stall, jag hade insläppet 27 hästar som ska in från hagarna som tur hade jag assistans av min goa vän och chaufför.

Först skulle det mockas, att det kan vara så gott att göra ett sådant skit jobb, sedan kika lite på hoppning och tömkörning innan lunch. Att äta på stallet är något speciellt, jag gillar att sitta där i det trånga köket och smaska i mig vad väskan eller påsen har att erbjuda. Bara sitta där och fnittra och äta som småtjejer på ett ridläger. Sedan är det dags för hårt jobb igen. Min krycka och jag haltade fram med några av hästarna medans min  kompisen slet som satan med resten.

När benet och jag inte orkade med blev det att göra i ordning Tyra och sadla henne. Mäster ryttaren och hon provade ett par bett innan dom blev nöjda, sedan bar det av över hindrena som bara den. När jag är där i stallet känner dofterna och hör ljuden känns det i hela kroppen att jag är på rätt ställe, en varm mule en man att stoppa fingrarna i. Gud vilken fantastisk känsla det är att få uppleva detta som så få får uppleva. Åter igen somnar jag med ett leende på mina läppar jag är en kvinna med en rik fritid en fritid som jag själv har valt och jag älskar den. Jag hade varit lycklig utan hästarna men med hästarnas hjälp har jag utvecklats blivit starkare både i själ och kropp. Jag är en kvinna med ett liv utöver det vanliga jag är rik.....

vad solen kan göra

Att vakna till solen är en härlig känsla , idag fick den mig att vilja fotografera igen det har jag inte gjort på mycket länge. Bara jag slängt kryckorna ska jag ta mig ut igen. Nu får jag bara njuta av färgerna och formerna runt mig och hoppas på att foto känslan sitter kvar i kroppen om en vecka. Jag log idag när Daniel hade köpt morötter till mig för det är helt otroligt vilken underbar färg denna grönsak har och bara man lyfter sin blick lite finns färgerna där överallt runt oss. Det får vara min lycka i dag att jag såg färgerna runt mig hoppas du såg dom med...och av någon konstig anledning har jag varit otroligt kär i dag, en helt vanlig dag och det har pirrat i kroppen på mig hela dagen, var det solen kanske som väckte något i mig det får jag aldrig veta med jag har njutit av pirret hela dagen det är gött det...så det så!

mat och kärlek kryddar rätt!

Jag älskar att laga mat och har alltid gjort det, men nu känner jag mer att var sak har sin tid. Nu förbereder jag gör saker dagen inna och fixar lite då och då. Ännu bättre är då både jag och maken samsas mellan gryttor och skärbrädor. Och jag slipper stå ensam med ansvar och stressen av gästbesök och barn passning.

Vi kan nu titta på inspelade matprogramm, blädra i kokböcker och diskutera och handla, vad vi ska laga tillsammans. Allt blir som en romantisk resa mellan vitlökar köttstycken och söta tillbehör till efterrätten den röda färgen som ska blandas med det  gröna det syrliga ska mötas utav sälta. Ja en upplevelse i matlagning påminner mig om äktenskapets olika nyanser och spänningar. Lugna stunder som en potatis och purjolöksoppa, sexigt som choklad överdragna jorgubbar marinerade i vitvin, robust som en kalops eller hett som en gulaschsoppa.

Hemma hos oss är maten en viktig del av livet och något som vi ofta kommer tillbaka till i minnen och goda stunder. Vi älskar att testa olika restauranger, äta god hemlagad mat hos goda vänner som kryddar maten med sin omtanke om oss, och sin gästfrihet. Mixtra och testa vid vår egen spis eller uppleva nya smaker utomlands.

Jag älskar att laga mat och jag kommer alltid ha kvar denna passionen, det som nu ligger framför mig är att hitta dom lite nyttigare recepten, inte laga lika mycket  inte så stora portioner och fundera två gånger på vartifrån maten är och hur maten är behandlad. Vi ska låta 2012 bli ett lite nyttigare och hälsosammare liv, men det innebär inte att vår passion för mat och tillagning måste få sig en törn utan nu väntas större utmaningar och nya tankebanor för att vi ska nå våra mål med vår hälsa.

Låt fantasin leka och laga nya spännande rätter för det ska vi göra men vi ska njuta av varje tugga vad det än är vi äter och vart vi intar maten, vi är förälskade i mat, men först och främst i varandra och maten är bara en krydda i vår vardag om de bara så är en frukostomelett!

en underbar vän

Sitter här vid datan och njuter av en bra dag, en av många hoppas jag. Jag har träffat en underbar vän, en av dom som jag haft längst. Tyvärr så träffas vi inte så ofta men när vi gör det är det alltid lika trevligt. Jag träffade henne -91, 20 år sen alltså, och lite till. Hon är gudmor till min son och hon är en av de vänner som känt mig längst. Hon är en tjej som råkat ut för mer än vad man ska behöva vara med om, men ändå vet jag att hon finns där om jag skulle behöva henne. Konstiga vägar har gjort att vi båda idag har var sin häst. En av våra drömmar som vi aldrig pratade om när vi umgicks som intensivast med varandra i 20 års åldern. Men nu har vi våra kusar, och idag var det en av anledningarna att vi träffades.


Tänk att man kan låta timmarna bara rusa iväg genom att bara vara tillsammans och småprata om ditt och datt och i mellan åt ramla ner i dom lite djupare groparna.
Denna goa tjej var nära att jag bara träffade en gång för jag tyckte allt att hon var lite dryg när vi träffades första gången genom mitt ex. Men hon vann i längden och i dag är hon en av de som jag värderar högst. Jag hoppas att hon kommer att sitta där i min soffa och sippa på en kopp kaffe och prata om gamla minnen när vi är pensionärer, och att vi kommer att ha många trevliga möten framför oss.
Hon har fyllt min haltande dag av värme och omtanke och jag kommer att le åt våra minnen tillsammans när jag lägger mig......Tack underbara du för att du finns L<3

männsklighetens vänlighet

Jag fortsätter stappla fram på mina kryckor, när ADBHn klämmer kan man inte sitta still vare sig man är halt och lytt eller i full kondition. Jag har varit ute i olika situationer men mina extra ben och människor runt mig har varit fantastiska, jag ser människor som ler. Hemma får jag hjälp till ochmed Daniel ställer upp och hämtar saker även om han knorrar lite, han ger mig en omhändertagande kram i mellan åt. Det ger mig förhoppningar om att det kan bli något av den pojken med. När jag här om dagen och tog upp lilla Dolly för att inte störa en sur granne , log denna och undrade om jag behövde hjälp....ja ta emot mig jag svimmar tänkte jag men log tillbaka och sa snällt att jag klarar mig. Min underbara vän Marie hjälpte maken och gjorde maten på nyårsafton hon är en klippa maken med som kör, fixar och gör allt en 4 bent inte kan göra.

På gymet i dag stannade en kvinna och väntade på mig för att hjälpa mig in, automat grinden öppnas utan att jag behöver be om det och jag får stöd av blickarna på gymet när jag lommar runt och kravlar mig upp från golvet.
På spårvagnen erbjuder sig folk sin plats kanske inte alla men de finns de som gör det, jag fortsätter le och tackar för vänligheten.

Detta tillstånd passar mig bra då jag är uppmärksamhets missbrukare och undrar om jag kommer känna mig tom när jag lämnar ifrån mig käpparna, men jag bär med mig något  minnet av människor som försökt, människor som gör enkla men goda gärningar och jag ska försöka fortsätta le och hjälpa de som behöver min hjälp. Jag är otroligt frustrerad över att stappla fram och min låsta situation med det fina är att jag åter fått hopp om mänskligheten, för det fanns stunder då jag förlorat den.

Se dig omkring när du är ute, kanske någon behöver ett handtag, erbjud din hjälp du kanske får ett nej, men det gör inget du fanns till hands. Le åt en sorgsen människa och var tacksam för det du får och det du kan ge i sällskap och hjälp. Människor behöver varandra det vet jag och mina kryckor..:)

Nu har det nya börjat!

Konstigt att man alltid måste ha ett start skott, en kant att ta sig över innan man riktigt kan greppa tag om saker och ting. Måndagar är sådana dagar men efter som de är veckans sämsta dagar är det upplagt för att misslyckas. Nyår är ett annat sådant tillfälle, då löften sätts och under glada skratt lovar man både det ena och det andra när man höjer glasen och firar in det nya året. David lega lovade vid ett sådan här tillfälle att han skulle "springa" Göteborgs varvet och hans lika glada och fulla kamrat bestämde sig för att göra honom sällskap. Men han lyckades att hålla sitt nyårs löfte och om det var något av det värsta han gjort var det även något av det bästa. Han lyckades!

Jag har inte satt ribban så jätte högt i år, inga hinder för svåra att lyckas med. Första målet är att ge fan i dom där naglarna som så lägligt sitter på fingrarna och som så ofta åker in i munnen. Dom ska helt enkelt få bli långa igen, hur vet jag inte men jag har lyckats förut och ska lyckas igen....för att peppa mig lite målade jag tå naglarna med en av mina alla färger för att komma ihåg hur kul jag tycker det är att pyssla med mina naglar.

Det andra är att är att jag måste hälsa på lite oftare på gymmet både mitt psyke och min kropp mår mycket bättre när det väl blir av. Men så kändes det inte när jag idag hoppande tog mig in på Friskis i kortedal. Turligt nog var där inte så mycket folk, men dom som var där var välsvarvade och högpresterande, nä nu ljuger jag det var två tanter som lyfte bomull en kille från posten som nog glömt att han inte var ombytt och en man i ett par hemska rutiga shorts som kunde skrämt bort vilken motionär som helst men som sagt dom övriga var mer än vältränade. Och där kommer jag nu stapplande in kan nästan inte ta mig upp på cyckel då jag inte vet vilken fot jag ska stödja på för att komma upp utan att slå ihjäl mig.
Tillråga på allt när jag tittar mig i spegeln ser jag ut som en överfylld 1.5 liters mjölkpaket som har så taskiga kläder att jag nästan svimmar.  Men ett pass lyckades jag klara av och väl hemma efter duschen känner jag mig mer lycklig än olycklig.

Det tredje jag lovade i ett svagt ögonblick var att jag inte skulle äta godis på ett helt år. HJÄLP är jag inte klok, förbannade lilla Evelina som tog upp frågan när vi nu satt där och lovade och jag sa att det klarar jag.......hur då kan man ju undra. Men det är värt ett försök.

Det sista och det allra viktigaste måste vara att jag ska ta vara på varje minut lukta smaka och känna på den minnas och bevara, för det vi upplevt kommer inte igen, jag ska le mot människor jag möter jag ska vila om jag behöver, jag ska säga till dom jag tycker om att jag gör det och jag ska se mig själv som den viktiga och starka människa jag är. Jag ska laga mat jag gillar att laga, jag ska köpa blommor jag tycker är vackra och jag ska tacka för varje dag även om det regnar. För livet är en gåva som vi måste ta hand om för ingen annan gör det för oss. Denna punkten är nog den svåraste för när vardagen springer ikapp mig glömmer jag lätt att känna och att njuta, jag glömmer och slarvar bort minnena som är så viktiga och jag säger inte till dom jag behöver hur viktiga dom är för mig.
Nä 2012 ska bli ett förändringens år.........kanske man ska ta och klippa sig kort? Nå så mycket förändring behöver jag inte för att kunna njuta av detta nya år!