Vaknade en morgon och bestämde mig att nu var det över, nu var det slut. Man måste liksom över toppen innan man kan ta sig ner på andra sidan, och nu hade jag nått toppen även om det i denna sekund kändes som botten. Tårar och kraften var slut och det var dags att fylla på, hållen hade tätats och båten kändes tillräckligt säker för att ta ut på öppet vatten igen.
Jag kände en motivation och en beslutsamhet jag inte känt på länge, mina tankar hade inte någon rätt att förgöra mig längre. Jag var den som styrde mig själv och mina tankar. Utan vilja att vilja skulle jag inte komma någon vart i livet.
Den kärlek jag kände, gav mig inte någon styrka utan den gjorde mig svag och liten då jag hela tiden ville ha bekräftelse att den var rätt och riktig och att jag krävde att få något tillbaka. Men nu vet jag att min kärlek är mer sann än något annat, och vill inte den person jag ger min kärlek till besvara den på det sätt jag önskar så är det upp till den. Jag kan aldrig garantera att den kommer bestå om den inte vårdas och ansas men det finns mer sätt än mitt att göra det och det är det jag inser idag. Så nu älskar jag villkorslöst och det känns otroligt skönt att jag tar ansvar för mig själv och inte alla andra.
Jag är jag och kommer alltid vara, varje dag mognar jag i mina tankar och det har tagit mig 38 år att ta mig dit jag är i dag i tankar och utveckling. Alla människor har samma värde, men vi är så olika och fungerar så olika och det har vi all rätt i världen att göra.
Jag vet inte vart jag kommer vara om ett, fem eller tio år. Har ingen aning vilket jobb jag kommer ha hur jag kommer bo eller hur min relation ser ut. Men det jag vet är att jag kommer ansvara över mig själv och se till att jag inte faller tillbaka dit jag varit där jag inte bara varit osund mot mig själv utan även gjort andra illa som står mig nära.
Jag har idag insett att jag måste se till att jag själv är kör duglig innan jag kan ge av mig själv till andra, om jag inte hittar en egen bra balans i mitt liv kommer jag inte att kunna balansera andras problem, känslor och åsikter.
Jag har börjat ta mig nedför backen som leder vidare i livet och även om krafterna sinade i uppförsbacken och jag måste ta det lugnt för att inte göra mig illa i nedförslutet så tar jag mig nu nedför och jag har inte brottom, känner att jag faktiskt har mycket liv på mig att vårda och se fram emot....jag tror faktiskt att jag lever igen och det är en härlig känsla.
