Nytt jobb!

oj vad spännande jag ska börja på ett nytt jobb, längtar som bara den men först ska jag ha semester. Sedan ska jag träffa nya kollegor och nya barn. Vi börjar i ett tomt skal som sedan ska fyllas av oss och barnen det ska bli jätte mysigt att få vara med på en ny start igen. Det är många år sedan sist. Pirrar lite i magen, men det är ett skönt pirr. Gillar verkligen känslan.

Hoppas nu bara att det kommer fungera med allt här hemma, med hundar och ungar och att jag hinner med hästen. Men en sak i taget först stundar semester och det goda med det. Men längtan efter det nya kommer jag ha hela semestern.

SOMMAR TYRA

Pirrigt i magen, idag ska jag lämna bort min pärla. Hon ska få åka på bete i Lysekil hos goda vänner. Första sommaren som jag lämnar bort min häst, känns skönt men samtidigt jobbigt. Man vill ju gärna ta vara på dom sköna varma dagarna med pållen, men är man bortrest så är ju inte det möjligt.

Hon kommer ha gott gräs att äta hon kommer ha hästkompisar att dela dagen med och människor runt sig som kommer ta väl hand om henne. Men det känns så sorgligt att lämna bort stjärnan, jag vill vara hos henne varje dag hela tiden. Men när man är 38 då har man lite annat att göra än sitta i hagen och ha det bra.

Idag ska hon få en dusch så hon är snygg när hon åker, hon ska borstas och putsas, hon kommer att glänsa. Jag ska putsa hennes saker och packa hennes grejer så att allt är klart när MJ kommer efter jobbet. Sen lastar vi henne och drar, läskigt men bra..i sommar ska jag njuta av min familj och familjen ska få njuta av mig......det ska bli en bra sommar!

käraste

Du får min väg att kantas av Lupiner, en regnig dag blir solsken när jag ser ditt leende. Du är favaorit godiset i min lördags godispåse när jag längtar efter något sött. Du är den gyllene svampen i den murriga skogen, du är vattnet i kranen när jag är törstig. Du är det som får mig att gå upp på morgonen när kroppen känns tung du är allt som är bra för mig. Du är min vän, min allra bästa vän!

EN NY SOMMAR

Oj vad tiden har gått fort, livet springer på, jag grabbar efter något att hålla mig i, något för hålla balansen med. Nu går det bättre linan blir bredare och stabilare för varje dag, livet börjar återgå till det normala, om ett liv med ADBH någonsin kan bli normalt. Tankarna i mitt huvud går snabbare, blandas och trasslar ihop sig. Försöker kategorisera och sortera upp allt i mitt huvud, men det hjälper inte. Tankarna blandas som ett trassligt garn nystan i olika färger. Men jag gillar färger så det är inget problem efter 38 år har jag börjat komma underfull med att för mig är det helt normalt att vara onormal.

Dom mörka dagarna är nu få och jag är ljusare hela jag, när det blir mörkt har jag förmåga att hitta lysknappen och tända igen, jag famlar inte längre i mörkret. Jag orkar. Det finns mycket som har hjälpt mig att må bra igen, men främst är det jag, min egen vilja att ta mig igenom dom mörka fuktiga grottor som jag famlat i, skräcken och ångesten. Nu har detta bytts ut av ljus kreativitet och nya drömmar och det är så skönt. Älskar att leva igen och jag hoppas att jag ska hitta hem igen hela vägen, det är jag värd och dom runt mig som stått ut. Jag tar varje dag i min famn och ser livet som en gåva, jag silar och tar bort det som tar min energi, nu ska jag tillbaka på banan och det hela vägen....så se upp Mrs Bråttom är på väg, på väg genom livet på rätt sida vägen igen!