Vart tog den sanna glädjen vägen?

Kom just från Allum, köpte ett par nya fotbolls handskar till Daniel. En ryggsäck till Patrik och några t-shirtar till Mikael. Tråkigt nog vet jag aldrig om killarna är nöjda med det dom får.. visst får man ett tack och ja den var okej kommentar men e det ok. Minns min egen glädje när vi fick något nytt. Man var nästan i extas nu är det så självklart att man ska få saker.

Tycker synd om alla de som nu blivit arbetslösa som inte längre kan ge sina barn det dom är vana vid. Hur lång tid tar det att av programera dom med dagens självklarhet att man alltid får det man vill ha.

Ja jag kan inte säga något ger nog barnen mer än vad dom är värda. Men man älskar ju dom så. Man vill dom ju bara väl. Men gör jag dom en tjänst eller en otjänst det lär vi inte få veta förens senare.
Men det är inte bara mitt fel samhället är annorlunda i dag även om det inte var 100 år sedan jag var barn men i dag känns det så........

Om man bara kunde få tummen ur!

Tänk om man kunde få höra det där ploppet när tummen åker ur arslet och man får gjort allt det där som man så gärna vill ha gjort. Men i bland undrar jag om jag stoppade in den där tummen tillsammans med en tub super lim, för hur jag än drar så får jag inte ut den. Stenhårt sitter den där den absolut inte ska sitta. Den borde hålla i penslar , greppa om en hammare hjälpa till med tvätten rensa ur skafferiet osv men den sittter där. Ibland lyckas jag lirka ut den lite och då kan det hända saker här i hemmet, men konstigt nog hör jag ganska snart svischet när tummen sug in där i mörkret. Tryggt uppstucken så att den slipper utmanas att göra något som själ energi från resten av kroppen.

Vet inte om det är trycket från ADBHn som gör att den så lätt faller på plats igen där den trivs, vill gärna tro att det är så eller hoppas att det är så. Så att jag kan stå utan skuld när inget blir gjort. Men idag ska jag försökas, ska börja dra lite nu i övre delen av armen så kanske resten av armen och handen och tillslut tummen följer med i försöket, ja ska väl sluta skriva och börja dra. NU dra jag Ha det gott!

Nu rullar livet på i samma takt som vanligt

Ja här satt man igen, ridningen har börjat, jobbet har börjat skolorna har börjat, ja livet har tagit fart igen. Men jag tar det lugnt, andas in andas ut. Vill känna, leva här, inte bara i morgon och i går. Jag känner andas, ut, in, ut, in. Vill dela med mig av kraften . Vill ha den energin över till dom som är värda den.

Vill ge min man trygghet och stabilitet inte lätt med min ADBH, vill låta mina tankar ibland förbli mina inte låta dom rulla ut över läpparna utan låsa och kasta nyckeln. Min tanke kan stanna där den skapats och sina i flödet av andra positiva tankar.

Jag vill inte döma, men kan inte alltid glömma hårda ord som kanske inte var för mig men som ändå nått mitt hjärta. Tankar som skaver river och som småblöder. Då blir jag snabb att ta beslut att inte längre kännas vid. Det är jag bra på....bra på att sudda ut personer som inte längre är värda att finnas i mitt register. Där finns kanske du men absolut inte DU!

Nu ska glädjen spridas glädjen gro i min kropp, min tanke och mitt sinne. Dom svarta fläckarna fylls med vitt ljus fylls av färg och kraft. Där vill jag fångas av dig, fångas av din spontanitet din glädje. Tack för det du ger mig tack för din kraft. Jag ska spara all energi tills mörkret faller och då den behövs men med dig blir den laddad min generator tro mig så det kommer räcka till dig med!