Oj vad vi slitit i två dagar nu. Det har gått jätte bra, att bära saker till Emmas lägenhet. Den är så fin. Är så glad att hon kommer få bo i en fin lägenhet inte något råtthål som hon är tvungen att flytta in i för att sociala säger så. Nej det är visserligen bara ett andrahands kontrakt men det är i ett år antagligen. Så det kommer nog bli bra sen får vi väl bära saker igen. Men huvudsaken är nu att det kommer gå bra för henne och att hon kommer ha det bra där hon bor. Hon har börjat fundera över Gizmo nu vad hon ska göra med honom. Det är en smart tjej vi har att göra med! JA vi får väl se hur det blir. Ska höra mig runt lite om det är någon som kan tänka sig att ta honom. Men det är ganska svårplacerad hund med tanke på hans hanhunds aggressivitet
Helt plötsligt skulle jag själv vilja ha lägenheten inreda och pyssla, men det är inte min lägenhet. Det är Emmas och jag behöver backa! Och det får jag ju göra ge henne utrymme att handla och göra fint själv. Hon har egna vänner som kan hjälpa henne. Men om hon behöver hjälp så finns vi här för att hjälpa. Hoppas bara att hon ber om hjälp, men det tror jag allt ! Vi är ju en del av hennes familj nu!
fredag 31 juli 2009
tisdag 28 juli 2009
Nu har den lilla Råttan åkt!
Jag har alltid haft en speciell relation med djur älskat allt som rör sig förutom spindlar och ormar.
Fick mitt första marsvin när jag fyllt 10 då var jag mogen att ta hand om ett djur själv, sen kom katten Kajsa som hamnade i ladugården igen när dom förstod att hon var hona . Henne tjatade vi till oss. Sen kom fler marsvin, kaniner hamstrar och fiskar. Mamma sa att jag fick skaffa vilka djur jag vill när jag blev vuxen och jag skaffade dom alltid, mamma pisse sur men nu var jag vuxen så vad skulle hon säga!
Första hunden blev ett fjasko en tokig buhund osm vi fick omplacera hos vana hundfolk..idag hade jag fixat henne men inte då. Var för ny på hundar och hade inte tron på mig själv. Nu gillar jag problem hundar.
Första egna katten kom från backa en skabbig hitte katt som fångade mitt hjärta och som vi var tvugna att ha barnspärrar på köks luckorna då hon annars plockade ut porslinet.
Nu har vi Gazza hunden vår drömhund världens bästa, Moses den röda katten jag alltid drömt om och hästen Karola hästen som fyller något i mitt liv jag aldrig fattat innan.
Nu till den lilla Råttan som kom in i vårt liv pga att hennes ägare åkte till Arvika för att festa och lämnade hunden i lägenheten. Sen kom hon med till landet för vi ville ge henne lite hundliv. 1 år och inte rumsren då hon aldrig kommer ut och kissar har alltid fått göra det inne. Fy vilken mysig hund och så lätt att lära nya saker. Men nu ville henes ägare ha tillbaka henne och vi kan inget göra så med tunga steg gick jag tillbaka med henne hoppas av hela mitt hjärta att hon kommer tillbaka på något sätt men jag vet att det nog inte blir så. Ja ja. En hund e kanske bara en hund men....hon var ljuvlig. Vill inte ha någon annan liten hund vill bara ha henne. Blir det inte hon får det vara. Så nu får jag sova hela natten utan att behöva upp och kissa hunden mitt i natten, sova utan att va orolig att jag ska lägga mig på henne. Jag måste lära mig att jag inte kan rädda världen...men jag vill ju så gärna. Nu är skrivar orken slut natti natti hatti fnatti.
Fick mitt första marsvin när jag fyllt 10 då var jag mogen att ta hand om ett djur själv, sen kom katten Kajsa som hamnade i ladugården igen när dom förstod att hon var hona . Henne tjatade vi till oss. Sen kom fler marsvin, kaniner hamstrar och fiskar. Mamma sa att jag fick skaffa vilka djur jag vill när jag blev vuxen och jag skaffade dom alltid, mamma pisse sur men nu var jag vuxen så vad skulle hon säga!
Första hunden blev ett fjasko en tokig buhund osm vi fick omplacera hos vana hundfolk..idag hade jag fixat henne men inte då. Var för ny på hundar och hade inte tron på mig själv. Nu gillar jag problem hundar.
Första egna katten kom från backa en skabbig hitte katt som fångade mitt hjärta och som vi var tvugna att ha barnspärrar på köks luckorna då hon annars plockade ut porslinet.
Nu har vi Gazza hunden vår drömhund världens bästa, Moses den röda katten jag alltid drömt om och hästen Karola hästen som fyller något i mitt liv jag aldrig fattat innan.
Nu till den lilla Råttan som kom in i vårt liv pga att hennes ägare åkte till Arvika för att festa och lämnade hunden i lägenheten. Sen kom hon med till landet för vi ville ge henne lite hundliv. 1 år och inte rumsren då hon aldrig kommer ut och kissar har alltid fått göra det inne. Fy vilken mysig hund och så lätt att lära nya saker. Men nu ville henes ägare ha tillbaka henne och vi kan inget göra så med tunga steg gick jag tillbaka med henne hoppas av hela mitt hjärta att hon kommer tillbaka på något sätt men jag vet att det nog inte blir så. Ja ja. En hund e kanske bara en hund men....hon var ljuvlig. Vill inte ha någon annan liten hund vill bara ha henne. Blir det inte hon får det vara. Så nu får jag sova hela natten utan att behöva upp och kissa hunden mitt i natten, sova utan att va orolig att jag ska lägga mig på henne. Jag måste lära mig att jag inte kan rädda världen...men jag vill ju så gärna. Nu är skrivar orken slut natti natti hatti fnatti.
måndag 27 juli 2009
Ja nu har man träffat vännerna igen skrattat busat och kört några mil till Skåne för att kolla hästen en bastant dam, Lite lat men trevlig. Känns trygg att handskas med! Hem igen till ett hem i kaos. Min gubbe i soffan, god mat, har ätit dåligt idag lite ont i magen men nu ska jag nog bli bra! Trött trött trött nu ska jag snart sova! En ny dag väntar i morgon det ska bli kul det är skönt att vara ledig ledig med min Mikael och bara njuta och sen ska jag kolla på Ann när hon hoppar för P-A!
söndag 26 juli 2009
Hemma igen
Nu är vi hemma igen! borta bra men hemma bäst. Gud va jag är nöjd men nu är det ljuvligt att va hemma igen! Har längtat efter mina vänner längtat efter att vara lite själv och göra det som bara jag vill göra! Och i morgon bär det av på tjejresa vi ska kolla på en häst "Caramell"! Gör kul. Hoppas att min mage håller bara för jag har varit jätte kass i kistan. Nu ska jag slappa lite! Berättar mer i morgon om resan och hästen. Hastalavista baby!
lördag 25 juli 2009
Halvlek
Nu har lite mer än halva semestern gått och jag är så nöjd. Gud vilken bra semester jag haft. Strömstad med goda vänner, god mat och hyfsat väder. Många skratt och fniss med människor som vet nästan allt om mig. Vänner där jag känner mig trygg som känt mig halva mitt liv och lite till. Vänner där jag är jag, som jag känner tillit och stor respekt för, vänner med ett bagage som dom delat med sig av till mig och det gör att jag känner mig hedrad.
Åmål första veckan med min underbara man utan barna och måsten, inga krav på något. Bara han och jag här och nu. Med skapade rutiner som gör att jag mår så bra. Jag trivs när rutinerna gör att inte ADBHn klämmer så mycket. Naturen, djuren och stillheten. Släkten som ockå är mina vänner, som delar med sig av sig till oss. Och som är villiga att höra vår historia. Det gör att vi blir mer ett och våra historier flätas samman. Det gör att vår vänskap fortsatte finnas även om avstånden och stunderna vi träffas är sällan. Det bygger band starka och trygga som visar att vi är vi och att vi faktiskt är värt att jobba på.
Andra veckan i Åmål som jag bävat för varit orolig för som inte startade på bästa sätt men som har blivit helt ok. Barn som är barn, syskon som är syskon, föräldrar som är föräldrar och semester som är semester. Skratt, bus, gap och skrik. Elaka ord och kramar och pussar av kärlek. Tonårs trötthet och morgon stillhet för oss vuxna har flutit samman och blivit en vecka av närhet och respekt. Respekt för varandra, tiden och nuet. Vem får ha sin tonåring hemma i 6 dagar se honom hela tiden, inte vi. Men nu har vi haft det privilegiet att vara med känna och umgås. Det har varit bra nyttigt. Och nu skönt att äntligen få åka hem. För nu är det nog. Man ska inte utmana ödet så att det blir katastrof utan sluta när ni ligger på topp. Det gör vi!
Jag tänker ofta och nu på, att min känsla av katastrof och slit kanske för någon annan är accepterad vardag. Jag tror och vet att de finns dom som i detta nu har det jobbigare än vi, människor som jag älskar som kämpar för att få vardagen att gå ihop. Jag känner med dom och för dom. Jag hoppas och tror att dom vet att jag alltid finns här för att lyssna, kanske inte med något svar vad dom skall göra, men lyssna kan jag alltid göra. Jag dömmer inte, för endast den utan synd kan kasta första stenen och det är inte jag det kan jag lova.
Så här på landet kastar vi inga stenar. Plockat och köpt några har vi gjort men det vet alla som känner mig att jag är sten kvinnan som alltid har med en näve grus i fickan! Och så kommer det alltid att vara.
Så när jag dör ta gärna med en vacker Gerbera men lägg gärna en sten på min kista, för något vackrare finns inte. Alla kanske inte håller med, men ni är inte jag. Och mig är jag stolt över med eller utan sten i fickan. God natt på er alla där ute leta upp en vacker sten i morgon det kan vara värt det!
Åmål första veckan med min underbara man utan barna och måsten, inga krav på något. Bara han och jag här och nu. Med skapade rutiner som gör att jag mår så bra. Jag trivs när rutinerna gör att inte ADBHn klämmer så mycket. Naturen, djuren och stillheten. Släkten som ockå är mina vänner, som delar med sig av sig till oss. Och som är villiga att höra vår historia. Det gör att vi blir mer ett och våra historier flätas samman. Det gör att vår vänskap fortsatte finnas även om avstånden och stunderna vi träffas är sällan. Det bygger band starka och trygga som visar att vi är vi och att vi faktiskt är värt att jobba på.
Andra veckan i Åmål som jag bävat för varit orolig för som inte startade på bästa sätt men som har blivit helt ok. Barn som är barn, syskon som är syskon, föräldrar som är föräldrar och semester som är semester. Skratt, bus, gap och skrik. Elaka ord och kramar och pussar av kärlek. Tonårs trötthet och morgon stillhet för oss vuxna har flutit samman och blivit en vecka av närhet och respekt. Respekt för varandra, tiden och nuet. Vem får ha sin tonåring hemma i 6 dagar se honom hela tiden, inte vi. Men nu har vi haft det privilegiet att vara med känna och umgås. Det har varit bra nyttigt. Och nu skönt att äntligen få åka hem. För nu är det nog. Man ska inte utmana ödet så att det blir katastrof utan sluta när ni ligger på topp. Det gör vi!
Jag tänker ofta och nu på, att min känsla av katastrof och slit kanske för någon annan är accepterad vardag. Jag tror och vet att de finns dom som i detta nu har det jobbigare än vi, människor som jag älskar som kämpar för att få vardagen att gå ihop. Jag känner med dom och för dom. Jag hoppas och tror att dom vet att jag alltid finns här för att lyssna, kanske inte med något svar vad dom skall göra, men lyssna kan jag alltid göra. Jag dömmer inte, för endast den utan synd kan kasta första stenen och det är inte jag det kan jag lova.
Så här på landet kastar vi inga stenar. Plockat och köpt några har vi gjort men det vet alla som känner mig att jag är sten kvinnan som alltid har med en näve grus i fickan! Och så kommer det alltid att vara.
Så när jag dör ta gärna med en vacker Gerbera men lägg gärna en sten på min kista, för något vackrare finns inte. Alla kanske inte håller med, men ni är inte jag. Och mig är jag stolt över med eller utan sten i fickan. God natt på er alla där ute leta upp en vacker sten i morgon det kan vara värt det!
måndag 20 juli 2009
En trött morgon!
I går kom jag inte åt datorn alls på kvällen om inte killarna satt där gjorde Mikael det. Han blir som jag besatt av det han gör av datorn och nu har han hitta något djävla apspel han spelar. Men visst han har lika stor rätt som jag att sitta här.
Det som är problemet är att det inte finns något stopp på honom. Igår fick jag ropat på honom då var klockan 3.30.
Sen flippade han ur för att Patrik hade råkat stänga ner datorn, han trodde att vi skulle lägga oss och det trodde jag med. Men oj vad fel jag hade. Så igår somnade jag sur och idag vaknade jag sur. Himla trevligt. Men det kommer antagligen snabbt gå över för sådan e jag.
Mikael har ingen spärr på sin sura sida. Han blir så pisse sur för ingenting. Och jag fattar inte nått och inte barnen heller. Han är som dr Jekyll och Mr Hyde.
Hoppas nu inte att min trevliga semester tagit slut för att Mikael ska sura nu när barnen börjar ramla in på gården. Ibland tänker jag att Mikael inte skulle haft några barn. Att han skulle suttit ensam i en lägenhet någonstans som sin bror och berättat roliga vitsar för sina fotbolls killlar. Men det vill jag ju inte. Jag vill ju vara med honom han är mitt allt. Men lika mycket energi som han ger mmig tar han även ifrån mig. Han stryper mitt flöde emellan åt och då är jag så självisk säger han. Ja,ja vi får väl se hur veckan blir är han för jobbig åker vi hem då orkar jag inte med honom. Då är det bättre att vara i stan med kompisarna tycker jag. Vi får väl se än har bara veckan börjat. HAn kanaske överraskar mig!
Det som är problemet är att det inte finns något stopp på honom. Igår fick jag ropat på honom då var klockan 3.30.
Sen flippade han ur för att Patrik hade råkat stänga ner datorn, han trodde att vi skulle lägga oss och det trodde jag med. Men oj vad fel jag hade. Så igår somnade jag sur och idag vaknade jag sur. Himla trevligt. Men det kommer antagligen snabbt gå över för sådan e jag.
Mikael har ingen spärr på sin sura sida. Han blir så pisse sur för ingenting. Och jag fattar inte nått och inte barnen heller. Han är som dr Jekyll och Mr Hyde.
Hoppas nu inte att min trevliga semester tagit slut för att Mikael ska sura nu när barnen börjar ramla in på gården. Ibland tänker jag att Mikael inte skulle haft några barn. Att han skulle suttit ensam i en lägenhet någonstans som sin bror och berättat roliga vitsar för sina fotbolls killlar. Men det vill jag ju inte. Jag vill ju vara med honom han är mitt allt. Men lika mycket energi som han ger mmig tar han även ifrån mig. Han stryper mitt flöde emellan åt och då är jag så självisk säger han. Ja,ja vi får väl se hur veckan blir är han för jobbig åker vi hem då orkar jag inte med honom. Då är det bättre att vara i stan med kompisarna tycker jag. Vi får väl se än har bara veckan börjat. HAn kanaske överraskar mig!
söndag 19 juli 2009
Det finns dom som har det värre!
Jag har gett min son hans ADHD. Det var min gåva till honom när han föddes. Min djävla fucking gåva till honom. Hans far och jag blandade våra taskiga gener och gav honom det som gör honom till den han är. Hans pappas problem har hela tiden varit så uppenbara hela tiden har jag vetat att problemet låg hos honom..sen kom jag jag som ordnade allt såg till att allt funkade mig var det väl inga fel på, men aj va fel jag hade.. min ADHD var inte lika uppenbar men den fanns där fanns där att blandas med Patriks pappas gener och vad blev det av honom.
Världens underbaraste kille med massor av liv och ideer. En kille full av kärlek på sitt sätt när han har haft tid och ro att visa och ge. En kille full av kraft och energi med klubban i högsta hugg för att vinna sina innebandy matcher med en känsla för det som är bättre än dom flesta.
Allt fungerade toppen när han gick i den lilla skolan när han hade rutiner och en trygg vardag att följa..det var sen det slog slint. När min dröm prins inte bara var tankspridd hade svårt att koncentrera sig och alltid var i rörelse.
Utan när monstret föddes som var full av hormoner som alla tonåringar är som inte längre passade in i skol samanhanget när det krävdes att ta ansvar och funka med massor av impulser från olika klasskamrater och lärare.
När intresset för det farliga och olagliga kom in i hans liv. Det var då det blev uppenbart att vi hade orättvist nog gett honom arvet han hade så svårt att förvalta när livet gick vidare mot vuxen världen. När polisen kom in i bilden, socialen och skolan tryckte på och ville att vi skulle ge mer av oss än vad vi redan gjort...jag hade inte mer att ge jag var tom utpumpad hade kämpat hade slitit i 14 år att vara den perfekta mamman och jag var det trots min ADHD jag gav mer än dom flesta. Sen gav jag upp för en sekund gav jag upp. Sa tack och hej..mitt äktenskap var på väg att krascha, jag var på väg att krascha och Patrik var på väg att krascha.
Då sa min vän kan han inte gå på Ekåsa. Varför hade inte skolan sagt det, varför hade inte socialen sagt det och varför sa polisen inget. Inte ens dom på BUP sa det.
Dom orden räddade mig, Patrik och mitt äktenskap.
Vi började kämpa igen hitta nya lösningar och vi gick mot samma mål allihop. Patrik fick en dröm och önskan om att lyckas. Vi är inte ända framme än men vi är en bra bit på väg. Och Patrik har landat allt känns bättre. Jag hoppas att han kommer mogna med tiden och att han kommer att fixa livet utan att behöva kämpa allt för mycket. Att han inte ska hata mig för arvet jag gav honom utan att han ska se dom positiva bitarna som det ger, och vara så lycklig som jag så ofta är. För den oro jag har i mig är jag. Och det ger mig massor..tänk på alla projekt. Jag hoppas han kommer förstå och förlåta mig att jag gav honom detta när jag velat ge allt det andra. Jag älskar ju honom så hela tiden av hela mitt hjärta!
Världens underbaraste kille med massor av liv och ideer. En kille full av kärlek på sitt sätt när han har haft tid och ro att visa och ge. En kille full av kraft och energi med klubban i högsta hugg för att vinna sina innebandy matcher med en känsla för det som är bättre än dom flesta.
Allt fungerade toppen när han gick i den lilla skolan när han hade rutiner och en trygg vardag att följa..det var sen det slog slint. När min dröm prins inte bara var tankspridd hade svårt att koncentrera sig och alltid var i rörelse.
Utan när monstret föddes som var full av hormoner som alla tonåringar är som inte längre passade in i skol samanhanget när det krävdes att ta ansvar och funka med massor av impulser från olika klasskamrater och lärare.
När intresset för det farliga och olagliga kom in i hans liv. Det var då det blev uppenbart att vi hade orättvist nog gett honom arvet han hade så svårt att förvalta när livet gick vidare mot vuxen världen. När polisen kom in i bilden, socialen och skolan tryckte på och ville att vi skulle ge mer av oss än vad vi redan gjort...jag hade inte mer att ge jag var tom utpumpad hade kämpat hade slitit i 14 år att vara den perfekta mamman och jag var det trots min ADHD jag gav mer än dom flesta. Sen gav jag upp för en sekund gav jag upp. Sa tack och hej..mitt äktenskap var på väg att krascha, jag var på väg att krascha och Patrik var på väg att krascha.
Då sa min vän kan han inte gå på Ekåsa. Varför hade inte skolan sagt det, varför hade inte socialen sagt det och varför sa polisen inget. Inte ens dom på BUP sa det.
Dom orden räddade mig, Patrik och mitt äktenskap.
Vi började kämpa igen hitta nya lösningar och vi gick mot samma mål allihop. Patrik fick en dröm och önskan om att lyckas. Vi är inte ända framme än men vi är en bra bit på väg. Och Patrik har landat allt känns bättre. Jag hoppas att han kommer mogna med tiden och att han kommer att fixa livet utan att behöva kämpa allt för mycket. Att han inte ska hata mig för arvet jag gav honom utan att han ska se dom positiva bitarna som det ger, och vara så lycklig som jag så ofta är. För den oro jag har i mig är jag. Och det ger mig massor..tänk på alla projekt. Jag hoppas han kommer förstå och förlåta mig att jag gav honom detta när jag velat ge allt det andra. Jag älskar ju honom så hela tiden av hela mitt hjärta!
lördag 18 juli 2009
När regnet kom till Åmål!
Ja då sitter man här i den mysiga stugan och hör regnet smattra mot taket på altanen.
Härligt...inte tycker vissa. För mig är det helt ok. Bara jag kan få lill vovven att kissa ute i detta vädret. Jobbar stenhårt på den 1 åriga lånehunden för att få henne rumsren inte lätt när det står som spön i backen. Annars så gillar jag det.
Har haft en underbar dag idag. Åkte i väg till skogen och letade efter skogens guld. Fann en hel del. Hund bajspåsarna blev fulla med guld och inte skit denna gången. Känslan för mig att gå där i skogen är oförklarbar. Jag kan plötsligt andas koppla av och relaxa som om det vore ett j..la fu..ing SPA där ute mellan granar och kottar. Ja det är det väl för mig med en hjärna som annars går på fullvarv ständigt. Antingen är jag full speed eller så är jag helt apatisk. Konstig känsla. Men där ute i skogen mår jag väldigt bra bättre än annars!
Men plötsligt där ute i skogen tappade jag känslan och ville ge mig av mot nya mål. Turligt nog har jag en man som ställer upp på mig och vi ger oss av mot nya mål. Denna gången till Not Quit i Fengefors efter att vi duschat och gjort oss vackra. Åt en veg lassange och mumsiga bakverk till efterrätt. Köpte vackra smidade ljusstakar. Å så fina, det är oxå nått som får mig att må bra hantverk, tänk om man var gjord av pengar.
På tal om pengar gick dagensdubbel in idag 2250 kr rikare. KUL! som om vi inte redan gjort av med dom men kul va det ändå. See you later alligator, nu vankas en kopp te medans regnet droppar vidare!
Härligt...inte tycker vissa. För mig är det helt ok. Bara jag kan få lill vovven att kissa ute i detta vädret. Jobbar stenhårt på den 1 åriga lånehunden för att få henne rumsren inte lätt när det står som spön i backen. Annars så gillar jag det.
Har haft en underbar dag idag. Åkte i väg till skogen och letade efter skogens guld. Fann en hel del. Hund bajspåsarna blev fulla med guld och inte skit denna gången. Känslan för mig att gå där i skogen är oförklarbar. Jag kan plötsligt andas koppla av och relaxa som om det vore ett j..la fu..ing SPA där ute mellan granar och kottar. Ja det är det väl för mig med en hjärna som annars går på fullvarv ständigt. Antingen är jag full speed eller så är jag helt apatisk. Konstig känsla. Men där ute i skogen mår jag väldigt bra bättre än annars!
Men plötsligt där ute i skogen tappade jag känslan och ville ge mig av mot nya mål. Turligt nog har jag en man som ställer upp på mig och vi ger oss av mot nya mål. Denna gången till Not Quit i Fengefors efter att vi duschat och gjort oss vackra. Åt en veg lassange och mumsiga bakverk till efterrätt. Köpte vackra smidade ljusstakar. Å så fina, det är oxå nått som får mig att må bra hantverk, tänk om man var gjord av pengar.
På tal om pengar gick dagensdubbel in idag 2250 kr rikare. KUL! som om vi inte redan gjort av med dom men kul va det ändå. See you later alligator, nu vankas en kopp te medans regnet droppar vidare!
fredag 17 juli 2009
Sol, sol, sol
En ny härlig dag. Underbar dag i går med sol och regn om vart annat. Kände mig för en gångs skull lugn och avslappnad. Promenaden i skogen hjälpte mycket och hundarna så klart. Gillar verkligen Dolly som vi passar. Hoppas på att vi ska kunna behålla henne. Men vi får se.
Det tar upp mycket av mitt huvud bry nu ialla fall. Är lätt förälskad om man nu kan vara det i en hund som pinkar och skiter inne fast den är 1 men vi kämpar på och hon är jätte duktig. När hon kom till oss åt hon inte hundmat men nu smaskar hon som bara den.
Självklart betyder Gazza mer för mig men med en hund som henne blir det liksom självklart att hon ska vara där. Hon bara finns där och anpassar sig till allt som händer runt henne. Jag tackar gud eller vem man nu ska tacka för att jag har henne.
Kalaseat gick toppen, tänkte att våra billliga presenter kanske inte skulle falla i god jord men det gjorde dom och han lekte med grejerna som bara den.
Åt ostbricka här hemma sedan det var gott. Somnade trött kl 00 som jag nästan alltid gör.
Fick sova ända till 6 innan jag tog ut Dolly för morgon toalett och hon gjorde allt hoin skulle, Gazza undrar nog vad vi gör ute så tidigt. Men det vet jag har ingen lust att torka piss och skit inne! Ha det gott
Det tar upp mycket av mitt huvud bry nu ialla fall. Är lätt förälskad om man nu kan vara det i en hund som pinkar och skiter inne fast den är 1 men vi kämpar på och hon är jätte duktig. När hon kom till oss åt hon inte hundmat men nu smaskar hon som bara den.
Självklart betyder Gazza mer för mig men med en hund som henne blir det liksom självklart att hon ska vara där. Hon bara finns där och anpassar sig till allt som händer runt henne. Jag tackar gud eller vem man nu ska tacka för att jag har henne.
Kalaseat gick toppen, tänkte att våra billliga presenter kanske inte skulle falla i god jord men det gjorde dom och han lekte med grejerna som bara den.
Åt ostbricka här hemma sedan det var gott. Somnade trött kl 00 som jag nästan alltid gör.
Fick sova ända till 6 innan jag tog ut Dolly för morgon toalett och hon gjorde allt hoin skulle, Gazza undrar nog vad vi gör ute så tidigt. Men det vet jag har ingen lust att torka piss och skit inne! Ha det gott
torsdag 16 juli 2009
En helt vanlig dag i resten av mitt liv!
Ja nu sitter man här i stugan i dag igen, barnen är inte med denna veckan. Det är både skönt och lite tomt. Men det är nog nödvändit för att jag skall orka och älska dom till 100% resten av året.
Är lite låg i mellan åt. Har svårt för det låga tempot. Blir lätt rastlös och orolig i själen när inget händer. Hamnar oftast här då, framför datorn.
Skulle kunna ha något att göra jämt, men det orkar ju ingen det är då jag är på väg in i väggen och känner metall smaken i munnen. Det är visst ett stress symtom har jag läst någon stans. Gud va man läser mycket konstigt under livet. Men massor av bra oxå.
Idag ska vi fira kusinens sons födelsedag, det kan kanske va trevligt att träffa alla. Men vad ska man köpa till en 5 åring. Nått hittar vi väl på. Ska ändå till stan för att köpa voltaren, min kropp hamnar i chock när jag vilar och gör ondare än någonsin. Konstigt hur jag fungerar, man borde bli av med värken när man vilar jag får bara ondare tokigt.
Nu ska hundarna få sin promenad på åter seende jag åter kommer!
Är lite låg i mellan åt. Har svårt för det låga tempot. Blir lätt rastlös och orolig i själen när inget händer. Hamnar oftast här då, framför datorn.
Skulle kunna ha något att göra jämt, men det orkar ju ingen det är då jag är på väg in i väggen och känner metall smaken i munnen. Det är visst ett stress symtom har jag läst någon stans. Gud va man läser mycket konstigt under livet. Men massor av bra oxå.
Idag ska vi fira kusinens sons födelsedag, det kan kanske va trevligt att träffa alla. Men vad ska man köpa till en 5 åring. Nått hittar vi väl på. Ska ändå till stan för att köpa voltaren, min kropp hamnar i chock när jag vilar och gör ondare än någonsin. Konstigt hur jag fungerar, man borde bli av med värken när man vilar jag får bara ondare tokigt.
Nu ska hundarna få sin promenad på åter seende jag åter kommer!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
