
Musiken pulserar i mina öron, vinden smeker min kind, jag andas. Lyfter foten en bit högre ökar takten jag springer, jag springer igen. Det kanske e att överdriva men jag gör det, och det känns bra. Bara en bit inte så långt denna gången. Vill inte bränna känslan av längtan att springa igen.
Hundarna faller in lunkar brevid som vi aldrig gjort något annat. Jag känner friheten att själv få välja när och hur. Inga krav bara min egen vilja att lyckas att njuta.
Hösten är här jag känner det i hela kroppen, jag andas in doften från kärret. Ler åt flickan som sitter ensam vid sjön. kämpar mig upp, flåsar men ler. Jag lever känner pulsen från musiken i mina öron i min kropp. En puls som finns över allt i staden i skogen och i mig. Färgerna börja skifta men jag kan bara ana det..färgerna väntar på att överraska oss där gömda i trädens grönska.
Jag lunkar springer vidare, går, njuter, njuter av att finnas till att träna igen att tänka på mig själv och där igenom mina barn och man. Att ge dom en pigg frisk mamma som orkar hela hösten och vintern. Ge av mig själv till mig själv. Jag ler och hundarna njuter brevid mig....
Jag finns till!