Sitter med min flaska i handen, känner mig som en bäbis med en nappflaska. Min näring min glädje. Hur kommer det bli sedan när jag ska börja tugga igen, kommer jag fixa det eller kommer jag känna hysterin när kalorierna blir fler och fler. Vill komma ner i match vikt igen, men kommer jag dit? Kommer jag ge upp innan jag nått målet. Inte vet jag där jag kramar min flaska, när jag vispar mina pulver och får kväljningar av mina varma soppor.
Men hoppet lever att jag ska kunna ringa kusin vitamin och låna hennes ur läckra kjol som är så snygg, vet att hon sparat den där inne längst in precis som jag gjort med en del kläder..någon gång ska jag i dom igen annars kan jag ha dom som stoppning i kistan.
Ja det är bara att snutta vidare på min flytande föda! Håll tummarna där ute i stugorna att jag ska fixa det för då kommer ni få en trevligare Anna att ha att göra med. Natt natt vi hörs
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar