EN NY SOMMAR

Oj vad tiden har gått fort, livet springer på, jag grabbar efter något att hålla mig i, något för hålla balansen med. Nu går det bättre linan blir bredare och stabilare för varje dag, livet börjar återgå till det normala, om ett liv med ADBH någonsin kan bli normalt. Tankarna i mitt huvud går snabbare, blandas och trasslar ihop sig. Försöker kategorisera och sortera upp allt i mitt huvud, men det hjälper inte. Tankarna blandas som ett trassligt garn nystan i olika färger. Men jag gillar färger så det är inget problem efter 38 år har jag börjat komma underfull med att för mig är det helt normalt att vara onormal.

Dom mörka dagarna är nu få och jag är ljusare hela jag, när det blir mörkt har jag förmåga att hitta lysknappen och tända igen, jag famlar inte längre i mörkret. Jag orkar. Det finns mycket som har hjälpt mig att må bra igen, men främst är det jag, min egen vilja att ta mig igenom dom mörka fuktiga grottor som jag famlat i, skräcken och ångesten. Nu har detta bytts ut av ljus kreativitet och nya drömmar och det är så skönt. Älskar att leva igen och jag hoppas att jag ska hitta hem igen hela vägen, det är jag värd och dom runt mig som stått ut. Jag tar varje dag i min famn och ser livet som en gåva, jag silar och tar bort det som tar min energi, nu ska jag tillbaka på banan och det hela vägen....så se upp Mrs Bråttom är på väg, på väg genom livet på rätt sida vägen igen!