en ny dag gryr

Herre gud vad tiden går, kan inte ens minnas när jag sist lät fingrarna leka över tangenterna. Många gånger har jag i sorg låtit mina tårar blöta ner mina fingrar medans dom har format ord, andra gånger har leendet inte slutat pryda mitt ansikte inte en sekund under hela tiden jag har skrivit vad jag känt och tänkt.

Orden har och är en stor del av mitt liv men under en tid har dom fått stiga åt sidan då energin inte räckt till, den har fått omdirigeras och används på ett annat sätt än tidigare. Jag har fått avväga och diskutera med mig själv vad mina energiresurser ska gå till. Men nu känner jag mig i balans och det är dags att sätta ord på mina tankar och känslor igen. Det är dags att börja leva helt ut igen om det nu är möjligt.

Den Anna som för två år sedan satt på en parkbänk i fjällbopark, som inte hörde vad arbetskamraterna runt henne sa, utan hon  som satt där i en bubbla som förstod att det var dags att ta tag i livet som var ett kaos. När väggen framför henne blivit allt för stort när alla tårar torkat ut henne och all oro och stress bränt ut kroppen, som hon körde så hårt i bott med träning skrek. Var det dags att börja om på nytt.

Jag tog mitt ansvar och började bygga igen istället för att riva och nu tror jag att jag byggt färdigt eller iallafall börjar närma mig. Livet ser inte likadant ut längre byggnaden ser annorlunda ut än den jag rev ner och förstörde med mitt destruktiva sätt.
Men den är funktionell, den ger mig det skydd jag behöver och den trygghet som jag sökt efter ett tag.

Jag skrattar igen inte lika hjärtligt och ofta men skrattet och lyckan finns där igen, kärleken till mig och de mina finns där igen jag har hittat den efter att den ett tag varit borta. Jag kommer aldrig mer känna mig fri i tanken, men jag tror jag kommit överensmed den känslan. Jag är lugnare. Lugnare i allt och jag saknar ANNA ofta och mycket nu finns bara anna. Men det är ok. Spelar ingen roll vilken av Annorna som finns på kullegårdsvägen bara MJ är hos henne det är det som är det viktigaste nu. Höll på att slarva bort honom i mitt tillstånd av hysteri och självutplåning, men han stod kvar fångade in och räddade det som fanns kvar av ANNA även om han inte kunde rädda allt fick han tag på en del och det blev anna. Tack MJ.

Nu har jag varit och tankat i stallet, och det är dags att ta vara på den energin och göra om den till positivitet inför morgonen. Så nu väntar sängen och det är med glädje och otrolig kärlek jag sträcker ut handen och känner att han finns där och jag kommer vakna i morgon och se fram emot dagen som väntar.