Rör mig sakta fram i mörkret, skuggorna spelar över marken jag beträder, tittar spanar Dolly ser misstänksam ut morrar och gläfser. Gazza lunkar trött efter och nästan skakar på huvudet inte finns det något här att var orolig för. Inte lätt att hålla sig lugn och inte se några spöken runt hörnet när man har en lätt neurotisk hund med sig. Tur att jag kan luta mig mot Gazzas lugn.
Våra steg knarrar lätt och jag njuter av lugnet är det inget jag hör bakom mig när det är bara mina egna steg, andas ut och ångan som kommer ur min mun på minner mig om när jag var liten och sprang omkring med en pinne i munnen och låtsades röka. Sen blev det verklighet och röken bolmade ur munnen på mig i många år trots att det inte var kallt ute, innan jag tog beslutet att lägga ner med gift pinnarna. Minns kylan i fingrarna när man bestämt skulle röka i minus grader dom cigaretterna kund man varit utan. Hur korkad får man vara när man tvingar sina händer att var ute i kylan när man inte behöver.
Telefonen ringer och jag svarar, pratar häst skit och killar en stund innan handen intagit en form som mer liknar en is glass än en hand. Lika knäpp nu som då har jag utsatt min hand för det omänskliga att var ute i kylan trots att det inte behövts.
Nu biter kylan i mina kinder, snygg blir man när man får gratis rouge i naturligt format. Något skaver mot behån den ständiga tutte fräsen gör sig hörd. Fan vad kallt det kan vara inte visste jag att Sibirien låg i Utby, Kortedala , Göteborg ,Sverige men så är det visst.
Med snabba steg tar jag mig sista biten runt ängen. Månen lyser upp mina steg skorna knarrar och hela kroppen fryser. Något eller någon närmar sig det smattrar högre och högre. Börjar små springa ljudet hörs nu högre. Konstigt hundarna bryr sig inte. Ops det var visst mina tänder...tur att jag snart är inne!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar