vart ska du älskling!

Sittande i soffan tittar han upp på mig, ögonen är sådär kärleksfull och leendet ger mig omtanke. Vart är du på väg älskling frågar du, ska du någonstans? Snabbt stannar jag upp och ger honom ett mindre kärleksfullt leende och en ganska irriterad blick. -Till stallet svarar jag. Varje måndag rider jag och åker 18.15.

Han tittar på mig som om det vore jätte konstigt, jag har bara ridit på måndagar nu i 2 år minst och det är ju underligt att min man inte har lagt det på minnet i sin hjärnbas. Han flinar åt mig och drar ner mig i soffan ger mig en kram och skrattar åt mig. -Du är allt bra i farten du vännen, alltid gör du något. - Jag kramar honom tillbaka samtidigt som jag lirkar mig loss och trär på mig jackan. Jag är alltid i farten det vet du. Sitter jag still blir jag bara rastlös.

Denna måndagen har jag hunnit träna gå ut med hundar ett par gånger laga mat 3 ggr och klippt mig sen var det ju stallet. Sällan jag har en kväll över till att bara sitta i soffan. Men det är inte jag. Jag vill ha att göra, vill vara i farten, vill små springa till nästa ställe för att hinna med.
Min ADHD gör att min bästa förmåga blir då jag inte hinner slappa och vila. Gör jag det dör batterierna och jag blir stilla helt stilla. Svackan kan bli lång och tråkig och jag har svårt att ta mig upp. Jag gillar att vara på tå. Gillar att ha mycket omkring mig.

Jag älskar mitt liv, min energi och min entusiasm. Kalla mig periodare kalla mig fantast, kalla mig toka det spelar ingen roll för när jag gör något jag tycker är kul gör jag det så länge jag tycker att det är kul sen slutar jag.

Så håll i hatten, ibland kanske jag springer förbi dig, och om jag inte ser dig är det inte för att jag inte vill prata med dig men jag kanske inte ser dig där i mellan mål 1 och 2. Snälla ha lite överseende!