Hur gör man FÖRLÅT!

Sitter här och skäms som ett djur. Jag har gjort dig illa du som är den viktigaste dyraste människan i mitt liv. Jag vill inte egentligen inte ens tänka på vad som hänt och hur jag betett mig, men det är tvunget, tvunget för att kunna vi ska kunna gå vidare tillsammans.

Jag kanske skulle varit tyst, inte sagt något inte pratat om vad jag känner och vad som hänt men jag känner att ska man leva tillsammans så måste det vara ärligt och rakt inte tyst och konstlat.
Vi har pratat mycket, gråtit varit arga. Skrattat gråtit igen.....när min dag varit bra är din dag varit sämre, är min dag sämre är du stark och tar hand om mig.

Hoppas att tiden kan läka och att den ger tilliten tillbaka, så att du inte bara älskar mig utan även tycker om mig igen. För nu vet jag inte vad du känner.
Nu förstår jag varför unga flickor skär i sina armar för visst är det lättare att sätta på ett bandage på kroppen än att ha ett sår i bröstet ingen kan plåstra om.

Jag är omogen barnslig och impulsiv, men det behövs 2 för att dansa och vi har nog hjälpts åt båda två för att hamna i detta nu även om jag är den som har mest skuld....jag hoppas även att vi båda ska hjälpas åt för att hitta tillbaka. Att älska någon så mycket som jag älskar dig är svårt, för även kärleken gör ont då den kan bli rädsla om förlust och sorg.

Jag har en dröm om att vi sitter i soffan med händerna sammanflätade, våra händer har rynkats av åren som gått, håret är grånat och på hyllan står kort på våra barn och barnbarn. Vill då att du skall titta på mig med dina bruna kärleksfulla ögon och viska vackra saker i mitt öra. Vi sitter där och är lyckliga över vad som hänt i våra liv, att du ska kunna se mig i ögonen igen och tycka om mig fast jag har gjort fel. Jag vill hitta hem till dig igen och du till mig! Förlåt, jag är din kvinna bara din, och det är med dig jag vill vara nu och för alltid!