Det händer saker!

Det händer saker i mitt liv saker som jag inte har någon som helst förmåga att göra något åt, sedan händer set saker som jag helt och hållet själv bestämmer över. Det är så våra liv ser ut.

När jag sitter utan för Storås ridhus och rensar ogräs så tänker jag på mitt liv. I stallet står min nya häst en häst som jag äntligen har hittat som jag sökt med ljus och lykta efter. I mitt hem gapar min sons säng tom han är på rymmen just denna dagen som jag sitter där utan för Storås med mina händer i jorden.Det är fixar dag och runt mig pratar glada människor skrattar ler. Jag ler med, skrattar konverserar. Ingen kan se på mig att jag gråter sörjer det barn som är en del av mig, sörjer att han gör mig så illa. I stallet står min häst och tuggar sitt lunch hö och jag gräver i jorden med mina fingrar.

Vad gör du där? undrar du säkert, varför sitter du inte hemma och väntar på din son, varför ringer du inte alla samtal, vad gör du där? Är det så en mamma ska göra som bryr sig om sitt barn, varför sitter du inte gråtande vid telefonen och väntar.

Ja varför gör jag inte det. För hundrade gången för jag den röda telefonen till mitt öra slår hans nr. Jag vet att den kommer svara att han inte går att nås. Han telefon är avstängd som den varit dom sista 16 timmarna. Men jag ringer igen.

Jag gräver med mina fingrar sliter bort ogräset och tar mig framåt en liten bit i taget. Precis så som jag gör i livet en liten bit i taget och i stallet står min dröm och tuggar sitt hö.

Drömmen om barn har alltid varit så stark alltid varit så själv klar för mig.. Klart man ska ha barn dom är glädjen i livet....ingen berättade om sorgen....sveket och lidandet... bara om glädjen och självklarheten i att ha barn. Hade jag vetat det jag vet i dag är jag inte säker på att jag skaffat barn inte säker på att jag utsatt mig själv och min omgivning för det dom i dag får utstå.

Kvällen innan hittade vi honom i Gamlesta´n glad tillsammans med sina vänner...vi försökte få med honom i bilen han sprang och jag efter sprang som en idiot genom Gamlestadens gator jagande min 16 åriga son för att få hem honom att äta glass och maränger jag köpt för vi skulle ha mys. Men det blev inget mys det blev en jakt genom Gamlestaden barfota, idiotiskt med glada festande människor runt som nog inte fattade något.

Denna dag sitter jag med jord på mina fingrar och ett hjärta tyngt av sorg......i stallet står min nya häst och tuggar sitt hö det skulle varit en glädjens dag.

När jag grävt färdig hämtar min man mig, min man som är min styrka och kraft som finns kvar som inte försvinner......han ler när han ser mig och jag ler tillbaka men mitt hjärta gråter för min sons säng gapar tom.

Det värsta är att det finns folk som inte tycker att jag gör tillräckligt som inte tycker att jag tar min mamma roll på allvar för att jag inte sitter och tittar på hans träningar för att jag inte umgås med honom, det finns dom som dömmer och inte kan förstå hur jag kan ha en häst i stallet som står där och tuggar sitt hö när jag istället borde ägna mig åt min son.

Men dom har inte heller ett rum där sängen gapar tom, dom har inte heller en son som min och det önskar jag ingen i hela världen.

På kvällen far vi till stallet igen, min man och jag och den lille sonen med en kompis. Vi sitter i solen fikar pratar vi badar hästen och låter den torka i solen...hundarna leker och solen värmer, värmer min kalla och frusna själ.....jag ler ler åt min brokiga familj medans lillsonen springer runt slingan och min man klockar honom. Jag ler åt min familj som fortsätter leva trots att sängen hemma gapar tom.

Jag för åter luren mot örat men ringer aldrig hans nr jag vet att det är lönlöst medans hästen tuggar i sig sommarens första gräs..........och jag känner mig lite lycklig.

Jag har ännu några år framför mig av oro slit och jobb med min son som har diagnosen ADHD det händer saker som inte ska hända och kommer nog alltid att göra.....men jag har min familj och min häst som gör att mitt liv blir drägligt. Hästen gör mig lugn och min familj ger mig trygghet. Mina vänner i stallet forsätter skratta och ger mig en chans att andas i det som är jobbigt.

När jag kommer hem ringer telefonen kl är 21 min son hör av sig, jag gråter skäller men andas, andas igen vet att han mår bra....jag kan gå till sängs denna natt och sova lugnt....och i stallet står min lycka och tuggar sitt hö i morgon väntar en ny dag då kanske jag kan glädjas åt min häst som står där och tuggar sitt hö..............