mitt barn om än ett extra!

Ligger i min säng när telefonen ringer klockan är bara 9 och jag undrar vem som ringer så tidigt en söndag morgon.......det är nästan så att jag hinner känna mig lite irriterad innan sonen kommer med telefon. Han tittar på mig och säger glatt att mamma är vaken. Strax har jag telefonen i min hand och med en trött suck svarar jag Anna.

I andra ändan är ett "barn" ett barn som inte är mitt som ändå är en del av mig grattis på morsdag säger han mamma svarade inte så jag ringde dig. Jag ler med hela min kropp och känner mig lycklig, lycklig att han tog sig tid att ringa mig på morsdag.

Samtalet kommer från Skänninge anstalten där han sitter och avtjänar sitt straff som klottrare missbrukare och langare. Vi hade honom till låns under 1,5 år tuffa svåra dagar med mycket bråk och tumult. Dagar av sorg och även av glädje. Han fixade det inte hela vägen ut, han fixade inte att leva under våra regler och förhållnings sätt. Knarket drog mer än vad vi gjorde.

I dag sitter han där och grunnar på sina synder och han ringer mig på morsdag till lilla mig.
Jag önskar att jag kunde ta hit honom, hålla honom nära och säga att allt ordnar sig men jag vet att det inte är så enkelt, att det inte är så det ska bli. Men jag vill att han ska veta att vi alltid finns kvar här och väntar på hans samtal och att vi ser fram emot hans korta men intensiva besök.

Det är med en go känsla i magen jag lägger på och är tacksam över att någon kommit ihåg mig på mors dag även om jag bara har honom till låns!