Patriks och Bilels skolavslutning närmar sig med stormsteg....försöker tänka tillbaka minnas min egen nionde avslutning. Ser mig själv med vit toyboy klänning höga lila pumps och sluta nian keps där alla skrivit sina autografer på. Lila och vita band hängde där bak på den. Många hälsningar många vänner....vad gör dom i dag var finns dom och vad händer i deras liv?
Kabarén som vi gjorde blev ganska bra inte toppen men ganska bra, lite sånger några texter lite dans...... lite kul hade vi allt. Roligaste var att jag inte lär Jenny Bergren sjunga i kabarén för hon sjöng för dåligt enligt mig. Idag är hon super stjärna i Ace of Base och jag är dagmamma ja livet kan bli konstigt ibland. Referens ramarna är i dag annorlunda än vad mina var då. Jag ville hellre att Paco skulle dansa han var ju snygg och det var ju jag som bestämde Bäst att passa på.
Vi stod där på trappan och sjöng We are the world, jag sjöng solo en vers, gud vad jag tog i jag var stjärna för en stund. I klassrummet fick vi en ros och våra betyg...sen minns jag inte mer antagligen åkte vi väl till Åmål på kvällen eller var vi på Liseberg?
Då tyckte jag antagligen att det var den viktigaste dagen i mitt liv......men idag minns jag väldigt lite bara mina snygga lila pumps oj vad snygga dom var. Där älgade jag fram genom Gamlestadsskolan med mina långa ben och mina vackra fina lila skor. Minns mer av studenten det var en sorgens dag då jag skulle lämna Dingle skolan. Festen hade varat en vecka jag var sliten och trött skulle åka direkt till Åmål fick åka Porshe. Det var kanske fräckt men jag sket i det. Fy vad hemsk dag en så svart dag hade jag aldrig då upplevt.......jag slets från mitt liv och mina vänner hur skulle jag överleva. Konstigt nog så gjorde jag det och jag lever än med mina minnen väl bevarade i hjärtat. Jag och en god vän tar ibland fram minnena dammar av dom tittar kärleksfullt på dom, skrattar åt det som var kul, suckar åt det tragiska och stoppar tillbaka dom djupt in i hjärtat igen.
Det är underligt hur livet förändras vad som är viktigt och vad som betyder något för en i livet......jag saknar Gamlestadsskolan ibland Johanna, killarna som var födda 74, konditorit kiosken rasterna....mamma i bamba men oftast inte. Dingle saknar jag oftare gemenskapen festen, utmaningarna och vissa lärare. Det finns saker jag önskat jag gjort saker jag önskat jag kunnat säga saker jag kanske skulle låtit bli att gjort men i det hela var det en bra tid........den tiden jag har nu, är en skugga och ett minne av det jag fick med mig då. Jag är i dag en mognare mer stabil människa med en 15 årings nyfikenhet och entusiasm jag vill inte göra om allt men jag önskar att mina minnen varit starkare och jag haft fler att minnas dom med. Vart är ni allihop.......tack för face book för för där får jag möta några av er och ni hjälper mig att minnas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar