Telefonens signal ljuder genom vårt lilla hus. Konstigt nog är det ju ändå så förbenat svårt att hitta något i detta hem. Lyfter på tidningarna kollar i soffan vart kom signalen i från äntligen hittar jag den mellan dynorna i soffan. Entusiastiskt tar jag upp den och kollar displayen......varför gör man det man får ju ändå snart veta vem som ringer. Dolt nr med ens får jag kalla kårar på min rygg jag avskyr när det ringer från dolt nr. Vem kan det vara denna gången är det polisen, skolan eller kanske socialen.........vad har han gjort nu min son. Medans pulsen bultar i öronen så att jag inte tror att jag ska höra vem det är som är i andra ändan, trycker jag på knappen med telefonluren. Ett ända litet tryck och jag får veta vem det är. Tänk att en hundradels sekund kan vara så lång, känns som ett maraton att föra luren mot örat den känns som ett ton när jag ska lyft den. - Anna svarar jag med min på klistrade lugna behärskade röst. Trots att ja bara hör donet av pulsen i mina öron.
Hej jag ringer från....bla bla bla bla bla, har slutat lyssna det är en försäljare och inte någon som vill mig något angående sonen. Inte intresserad säger jag, och pulsen dunkar nu långsammare i mina öron och jag känner mig irriterad över att dom ringt från dolt nr har inte dom skyldighet att ringa från offentliga nr. Lägger på luren och sätter mig vid datorn kollar in på schoolsoft.
Schoolsoft är gamlestadsskolans gemensamhets plats för föräldrar där vi har möjlighet att kolla närvaro och läxor, som gäller våra barn som går där. Närvaron blinkar tom på min son sida, det var längesedan vi fick ihop särskilt många timmar per dag på honom. I ett mail skriver en lärare att jag måste se till att sonen har med pennor till lektionen, svarar snäsigt att jag är glad om jag får iväg honom till skolan och i åtgärdesprogrammet står det att skolan skall se till att han har material att jobba med på lektionerna. Det är nog tionde samtalet vi har om detta vad är det hon inte fattar????? Är du UVS vill jag skrika i hennes öra och är glad att det är ett mail jag svarar på i dag. UVS står för utvecklingstörd och inte för att jag är en fördömande människa som har problem med handikappade och annorlunda men så känns UVS just nu som ett bra uttryck för vad jag känner. Något måste ju vara fel när hon inte förstår läroplanen och åtgärdesprogrammen som hon fått tagit del av när det gäller min grabb.
Dessa lärare har inte sett mig förtvivlat riva mitt hår när polisbilen kör in på gatan med sonen i. När poliser stora som hus har försökt läxa upp mig och försökt få mig att få dåligt samvete pga snatteri klotter och stölder. Men jag är hård hudad och visar inte med en min att dom gör mig illa. Det är inte mig dom ska skrämma utan min son.
Vart är socialen i detta fall. Ingenstans vi har det för bra med våran relativt nya volvo vårat radhus och vårbostads adress ligger på fel ställe i Kortedala för att vi ska kunna få den hjälp vi så väl behöver.
Förtvilat suckar jag när jag hör dörren öppnas tunga luffsande steg travar in genom dörren....finns det något mat morsan säger han och kommer fram och kramar mig. Och med ens är han min lilla kille som jag älskar så mycket. Bortgömt för en stund är förtvivlan sorg och ilska och jag kramar om honom du kan ta en macka det blir middag senare säger jag medans jag ställer mig och skär upp lite frukt vi delar innan han snabbt försvinner ut i vardagen för att vara med sina kompisar........Tittar på telefonen en snabb sekund och hoppas att inte polisen ska ringa på den idag.........
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar