Dela med sig eller snåla

Idag gråter jag, jag gråter som himlen när den öppnar sig. Känner mig mörkare än en natt himmel och tröttare än den gamla alen vid bäcken som inte längre orkar suga upp vattnet den så väl behöver fast det finns där så nära. Det surrar i hjärnan som tusen bin som svärmar och värker i min själ som den värsta tandvärk.

Idag har vi fått veta att min svåger behöver dialys och att han kommer att behöva transplanteras. Vilken med kännande svägerska tänker ni. Men nej jag är egoist elak och själv upptagen.

Min oro ligger i att min man kanske får frågan om han vill donera en av sina njurar, han kanske måste lägga sig på operations bordet för att dela med sig av sin (min) kropp. Och utsätta sig för en risk en risk som kanske leder till att vi förlorar honom, medans min svåger lever vidare.

Självklart är detta upp till Mikael om han vill göra detta för sin bror. Men han har mig, sin son och sin styvson att tänka på. Tänk om vi skulle stå här själva kvar utan hans trygghet och kärlek och det är det som får mig att darra i tanken som asplöven som dansar för vinden.

Jag hoppas och ber att vi, Mikael aldrig kommer få frågan. Att han inte kommer behöva ta ställning till vad han ska göra, och om han får frågan hoppas jag att hans njure inte passar.

Ja jag är självisk och det vill jag ha rätt att vara. Jag vill leva med Mikael och njuta av livet många år till. Kanske få uppleva barnbarn och ett långt liv med den jag älskar och avgudar mest i hela världen.

Ni tycker säkert mycket där ute framför datorerna och det har ni all rätt till, och det har jag också. Detta är min tanke mitt liv och min oro. När jag ser på Mikael där i soffan med Daniel, ler jag, mitt hjärta ler och mina kärlek växer bara starkare. Där vill jag ha honom och inte på något operationsbord. Så nu var det sagt.....