Morgon har kommit väckt mig med en sådan kraft att det inte fanns någon möjlighet att somna om, 9,5 timmar sömn var tydligen nog för min själ och kropp. Värmen från sängen omfamnar mig, värmer mig och den känslan ska jag ta med mig genom dagen Han som ligger brevid mig andas tungt, vilar, sover i den där sköna sömnen som är så fin att iakta. Känns tryggt att han ligger där i sängen så nära mig. Smyger upp gör det som behövs för att starta upp på morgonen famlar letar efter glasögonen som alltid faller ner bakom sängen på natten för att jag alltid lägger dom i sängen och inte på nattduksbordet
Tar på kläderna, skitna men vad gör det ingen ser mig i Utby denna morgon och sedan ska jag till stallet för att ta hand om djuren och inte är det trevligt att ha på rena fina kläder där och tippa runt som en prinsessa.
Räcker att jag tar tag i kopplet så sitter Gazza brevid mig vid dörren, Dolly får man ropa på fast jag inte ser henne där nere i sängen i källaren vet jag att hon sträcker på sig långsamt vaknar och funderar på om hon verkligen ska följa med ut. Släpande långsamma steg tassar upp för trappan. Jag öppnar dörren och vi är ute i luften som sveper in mig i ett tillstånd av lycka. När man tar det där andetaget som gör att lungorna fylls av morgonluft och man känner hur syret rör sig ner genom lungorna då vet man att en ny dag väntar med nya underbara händelser.
Mina fötter rör sig i dom nya bruna gummistövlarna. Dom minner mig om min barndom där fötterna ofta gled ner i stövlarna utan strumpor för dom var mjuka lena och lätta att ha på fötterna. Det behövde inte ens regna för att man skulle ha dom på dom gav än en känsla av frihet när fötterna gled runt där i stövlarna.
Halkar mig fram på lite is som ligger kvar, det gammelgröna gräset tittar fram här och där och jag känner mig nöjd att våren kanske är på väg, kanske bara ett kanske men möjligheten finns ändå där.
Fåglarna sjunger dom gör mig glad, sällan man ser dom där bland grenarna men dom finns där och jag hör dom. Vi drar oss upp mot berget jag och hundarna en bil rullar förbi gruset knastrar skönt under däcken det får mig att le. Tänk vad ljud det finns runt oss till och med tystnaden går att lyssna på.
När vi kommer runt hörnet sätter Gazza i väg efter några rådjur som betar tror dom är 6 eller 8 stycken, hinner tänka att det är sista gången jag ser den hunden men jag slappnar av och andas visslar två gånger och går visare efter bara en minut är hon vid min sida igen och åter igen ler jag. Gott att hon kommer. Förstår nog att det är lönlöst att jaga vidare dom är snabbare än hon. Tillsammans går vi vidare genom ett tyst Utby. Känner igenom kroppen allt sitter där det ska näsan rinner, hjärtat bultar, svetten rinner ut efter ryggen. Bara en bit kvar hem nu hundarna är okopplade men är fokuserade på mig. Skönt att vi har den kommunikationen
Hemma möts jag av honom där han sitter och njuter av en varm rykande kopp kaffe. Jag ler igen klockan är bara halv 9 och han sitter där och bläddrar i tidningen. Jag har haft en bra start på denna morgonen och jag vet att den kommer fortsätta så trots snoret som rinner i en stridström genom näsan. För det har jag bestämt.........
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar