Båten ligger där, slussarna öppnas.....vänta på mig min båt är ej förtöjd. Fendrarna är inte ute. Jag kommer slås sönder, förstöras. Vatten massorna är så otroligt starka. Måste hålla mig kvar. Måste ta hjälp. Men hur jag än ropar hör ingen mig. Ingen kommer för att ta emot tampen ingen angör min båt. Konstigt nog har jag tagit mig igenom otaliga slussar. Klarat mig själv, fått hjälp och givit min hjälp till andra. Och jag kommer klara det denna gången med inte på rätt sätt utan på mitt sätt När jag blickar fram är det långt kvar tills det att kanalen tar slut, många slussar kvar att slussa. Men har jag kommit så här långt kommer jag till slut hamna ute på öppet vatten kunna känna vindarna i seglet lägg an lägga bi. Jag kommer nå mitt mål som finns i horisonten, kommer le mot solen, mot vindarna som för mig fram och minnas alla slussar och känna styrkan dom byggt upp i mig. Minnena kommer jag vårda ömt. Att växa som människa är stort och det gör jag varje dag. Här i slussen här och NU!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar