Varför får inte vi andra må bra?

I dag har jag mött en människa i sorg en människa med ett trasigt hjärta ett hjärta som slitits isär trampats på och som antagligen känns som om det aldrig kan bli helt igen.

Jag känner med henne. Kan känna hennes tårar på mina kinder, känna hennes trasiga hjärta i min kropp men jag kan inte ta smärtan ifrån henne ........det går inte jag, vi kan finnas här för att lyssna och trösta men vi kan inte laga det som är trasigt.

Det underliga med denna människa är att hon i dessa stunder av sorg blir en människa ingen vill vara med, ingen vill kännas vid, då hennes tunga blir vass som en kniv som skär djupa sår. Hennes ord blir som galla som spys ut över människorna runt henne och hennes blickar blir som svarta avgrunder som människorna runt henne faller i.

Varför blir det på detta vis? Varför gör hon så mot de människor som vill hjälpa henne och som vill vara till hands för att lyssna och stödja. Istället drar vi oss bort som skrämda råttor som lämnar ett sjunkande skepp. Ingen vill vara i närheten av en pest smittad som ger alla av detta elaka sjuka virus.

Jag kan förstå att sorg gör en människa annorlunda och visst har hon rätt att inte vara som vanligt, men det är aldrig rätt att göra andra människor runt sig illa, att såra och förstöra bara för att det kanske för sekunden gör att hennes egen sorg blir lite lättare.

Jag hoppas och tror på att mänskligheten och vänligheten skall segra och att denna person inser vilken plåga hon blir för sin omgivning och att hon kanske bara för den sekund stannar upp och funderar över vad hon håller på med. Kanske kan hon titta dom människorna i ansiktet som hon har gjort illa, be om ursäkt sträcka på sig och inte låta sorgen förstöra den trevliga människa hon kan vara.

För snart har vi inte någon lust att förlåta mer, vi vill inte känna din smärta på det omänskliga sätt du delar med dig av det. Utan öppna dina ögon och se dig omkring vi är också människor...det är inte bara du som dras ner i avgrunden vi följer med och vi har ingen lust med det.......