Kan allt bli som vanligt

Jag sitter nu här och väntar på att dagarna ska gå. Dagarna ska gå så att svärfar kan åka hem! Är trött på hans uppenbarelse Tråkigt att behöva tiga och vara tyst i sitt eget hem för att allt ska bli så lugnt som möjligt! Vet inte hur länge han ska stanna men maken gillar inte heller läget att han e Här Nu räknar jag sekunder och dagar om jag bar visste när han åker då skulle det bli lättare att räkna!

Har inte tid

Var längesedan jag var inne och bloggade! Tiden bara försvinner för mig och nu när jag håller på med boken tar den nästan all min lediga tid jag inte har! Jag hoppas att ni någon gång ska få möjlighet att köpa min bok. Annars får den förbli en dröm en dröm som jag haft så länge. Men trevliga drömmar är sköna att ha. Jag älskar att skriva Mikael älskar när jag skriver för då är jag tyst, så om jag bara skött hemmet också hade jag varit en A fru. Antingen tyst eller aldrig hemma, bara skötseln som fattas nu då men den har jag ju inte tid med. Nej nu måste jag skriva några ord i boken så att den blir färdig någon gång. Efter trettonhelgen kanske jag har grunden färdig sedan måste jag ha hjälp med korrektur läsningen om den nu heter så. HA det Anna

Man överlever!

Vaknar av en telefon som blippar, klockan är 5 jag kan somna om igen men vaknar till igen. Blipp blipp, Knuffar på Mikael -din telefon håller på att ladda ur! Rösten låter mer som en kraxande fågel än min egen. Slumrar till en stund klockan piper 6 och jag tvingar mig upp. Trapporna känns som Mounteverest när jag ska ta mig dom 2 våningarna upp till Patriks rum för att väcka honom. Han är som en sombie okontaktbar och otrevlig. Känns som om han skulle kunna mörda mig när jag väcker honom på morgnarna En snabb tanke går till programmet Mamma till en mördare men slår tanken snabbt ifrån mig. Ner till duschen hostar rosslar hostar spyr, kräkreflexen hos mig ligger nära till. Dom torkade kakorna på mina stämband börjar lossna och jag låter lite bättre än för en stund sedan. Duschen känns befriande skön men tiden är knapp och jag tar mig ur duschen för att åter igen ta mig upp till husets övervåning. Hot skrik och hemska ord bollas mellan oss. Idag vägrar han gå till skolan vill inte är sjuk. Bråket fortsätter. Nu har Mikael kommit upp han hjälper mig tjatar gnatar. Känner inte för att hämta ut Patriks telefon idag, varför ska jag var snäll när han är ett litet svin på morgonen. Han går upp och kissar lägger sig igen. Min kropp stretar emot vill inte ida, det känns slitit och jobbigt orkar jag verkligen. Handen full med preparat. Panodil eccinagard rosenrot och omega 3 kan det hjälpa mig överleva dagen. Gröten kokar på skisen lika så jag och mitt sinne. Fortsätter skrika på ungen som bara vägrar. Går inte längre att lyfta ur honom ur sängen och klä honom, han måste fixa det själv. Jag känner mig mattare och mattare. en halv timme försent ser jag hans rygg försvinna ut ur dörren med orden-jag går inte till skolan idag. Vet inte vad han tar sig för. Jag känner mig tung tung i sinnet tung i kroppen. Idag hade jag behövt vara hemma men logistiken orkar jag inte med en dag som denna. Kanske blir jag hemma i morgon men det får morgondagen utvisa. Dagbarnen har börjat rulla in och min vardag är igång. Hostan bränner i bröstet, snuvan hålls i schack med Neseril. Värktabletten börjar ta nu. Jag överlever det gör jag alltid även om det inte är på rätt sätt är det på mitt sätt!

Doft,syn och ljud intryck!

När det blir kallt ute blir hundarna som tokiga. Far runt och sniffar och luktar som tokiga. Antagligen så fryser väl dofterna fast bättre när det är riktigt kallt. Dom har minsann inga perceptions störningar som jag. Att bli störd av dofter, ljud och synintryck kan vara jätte jobbigt när man ska fungera normalt i livet. För mig att åka buss kan vara en plåga när alla dofter våldtar en så fort man stiger på bussen. Det är inte så att jag inte tycker om eller har ont av ALLA dofter på bussen men vissa kan jag bara inte med. Jag har även väldigt lätt att hänga upp mina minnen i dofter så det kan vara emotionellt jobbigt att känna igen dofter här och där. Jag minns tex väldigt tydligt hur det luktade den första gången jag blev kysst det var en kall januari dag 1985. Än i dag om det kommer en sådan där kall vinter dag kan jag känna igen den doften det är ett härligt minne. Även doften av kvinna på sjukhusrummet när jag fick missfall minns jag mycket tydligt. Här om dagen mötte jag en kvinna med samma doft och alla känslor från missfallet kom genast tillbaka!

När det gäller ljud skapar en hel del ljud en otrolig stresskänsla i min kropp, pulkor mot is tex blir jag tokig på, inte lätt när man jobbar i barnomsorgen. Och har men då en son med ADHD som kan skapa alla ljud i världen med sin kropp och mun kan man lätt känna sig mindre mentaltstörd. För ett tag sedan gick jag för att göra en hörsel test, min hörsel hade under årens lopp blivit sämre och sämre och jag hade nu svårt att höra vad barnen i vardagsrummet sa om jag var i köket. Men det var inget fel på min hörsel. Hörseltanten förklarade för mig att jag antagligen bara hade svårt att rensa ut olika ljud. och det har jag ju, det behövde jag ingen hörsel tant för att veta egentligen!

För ett tag sedan satt jag på en föreläsning och mannen som stod föreläsaren hade ett uppretat hm ljud som han stötte fram när han stod och lyssnade vilket ledde till att jag inte kunde höra något vad föreläsaren sa utan endast kunde fokusera på mannen brevid.

När det gäller synen är det lite lika samma där, jag kan ha jätte svårt att rensa ut synintryck, som tex när man sitter i en kyrka där är det ju otroligt fint lugnt och avslappnande för dom flesta. Men för mig att lyssna på en predikan kan vara svårt då jag hela tiden fokuserar på alla bilder och dekorationer som finns över allt i detta enorma rum. Det kan var synd för jag kan nog behöva lite gudsord ibland.

Alla dessa intryck av olika slag får mig att känna obehag och stress obehaget kan jag leva med men stress känslan kan vara jobbig. När jag var liten hade jag svårt för att ha mössa att ha den lätta beröringen mot mitt hår gjorde mig tokig, så mössan for av bara jag kommit runt hörnet hemma. Men hur många gånger har jag inte fått skäll för detta och haft en mamma som inte fattat varför keps har gått bra när det inte funkat med mössa. Men det beror ju på att en keps sitter hårt runt en del av huvudet där det känns bra för mig!

Jag är "vuxen" nu och kan rensa ur lite bättre och "skärpa mig" lite när jag verkligen måste. Men jag tänker på alla våra barnen med perceptions störningar tänke er för när ni inreder rum, har bakgrundsmusik och sprutar på er perfymer i massor! Vi är alla olika!

varför kan inte bara jag ge mig iväg!

Ser på klockan för elfte gången...när var det nu jag måste gå för att hinna med bussen. 20 över räcker nog 20 över 9. Har planerat tiden noga så att jag ska hinna, mamma blir inte glad på mig om jag missar bussen där hon står och väntar på mig inne i stan. Rastat hundarna noga kollat klockan många gånger här med så att jag ska hinna hem i tid innan jag måste ge mig av. Klockan ger mig stress tider att passa är jobbiga vill alltid vara ute i god tid särskilt när det bara är jag som ska iväg. När familjen är med kan jag skylla på dom om vi blir sena.

Plötlsigt under promenaden ser jag att klockan närmar sig 10 HJÄLP. Hur fan blev det så jag som planerade så väl, men skärpning Anna brottom klockan är inte omställd sedan det blev vintertid. Klockan är bara 9 ingen fara. Det vet jag ju så väl att om jag lämnar Daniel vid bussen 8.15 kan inte klockan vara 10 efter en runda i Utby. Väl hemma packar jag ur och i min väska måste ha full koll i min multibag som jag kallar den allt ska finnas plåster, handsprit, tops, värktabletter pennor. Växel ja jävlar glömde nästan växel måsten man ju ha med i stan om man måste kissa det måste jag ofta väldigt ofta. Ner i burken och leta ner och leta efter 5 kronor för det är vad det brukar kosta. Tar med några enkronor med fall i fall. Var är nu nycklarna hänger dom där dom ska letar först i fickorna men jag har varit duktig dom hänger på nyckelskåpet, varje normal människa hade väl letat där först men inte jag.

Tiden tickar. Tar telefonen jag haft på laddning den måste med använder den till bussbiljett. Ner med sista sakerna hittar bara en sko...men va fan alla skor flyger runt i hallen där in i mellan finns min lilla sko. På och iväg. När dörren väl är stängd börjar jag fundera, vart var Dolly hon brukar var hysterisk när jag ska gå, öppnar och tittar efter henne där sitter hon så snällt på stolen den lilla hunden. Igen med dörren igen nu blev hon orolig, idiotiskt av mig att gå in igen en hund kan ju inte försvinna sådär i ett litet radhus.

Små springer till bussen. Var är nu mobilen känner på mobilfacket på väskan inte där fickorna på jackan då inte där heller, vänder om hemmåt nu springande ännu fortare samtidigt som handen letar sig runt i väskan. Där bland mynt plånboken ligger den ju. Lägger den rätt plats samtidigt som jag gör en snabbvändning ser nog ganska kul ut för dom som ser mig jogga Kullegårdsvägen upp och ner. Går nu med raska steg. Ställer mig på busshållplatsen har 6 min till godo, springa varför då? Men det är jag! Man vill ju inte missa bussen måste vara i tid om den kommer tidigt det har mor lärt mig. Hoppar på och pustar ut bussen ska ta mig till stan på nya äventyr, där kommer plånboken försvinna telefonen och pengarna för att sedan dyka upp igen. Ja så är det att vara i stan med sig själv och sin ADBH och idag klämde den rejält när jag skulle iväg men det gör den ju jämt, trycket finns där men jag märker det inte alltid så mycket men idag kände jag av det!

min bok!

Jag var så nöjd med mina sidor till boken 48 hade dom hunnit bli och jag raderade dom alla, hur hittar jag dom igen. Ingenstans finns dom. Nu känner jag mig tom och ledsen. Bara att börja om igen. Men jag är inte bra på att börja m igen. Alla mina dikter allt borta fan för datorer men något har jag nog lärt mig ja något!

Mot nya mål

Idag har jag varit i kontakt med ett nytt familjehems företag. Sävsjöviks förstärkta familjehem, dom jobbar mot kriminalvården. Anmälde mitt intresse och helt plötsligt vill dom placera en 30 årig kille här. Vet inte vad jag ska tänka, känns ju roligt att man är intressant men samtidigt är det ju lite läskigt att ge sig ut på känd mark. Vi får se vad Mikael säger när vi diskuterat saken med varandra i lugn och ro. Vill komma igång igen och arbeta aktivt igen jobbigt att gå och vänta. Det passar inte min natur. ADBHn klämmer när jag måste vänta ibland kan det vara nyttigt men inte så länge. Vi vill jobba. Samtidigt blev Mikael arbetslös igen och då kan ju en extra inkomst komma väl tillpass! Nu drar Daniel i mig så jag måste lämna datorn för att få honom lugn!

Handsprit

Oj vad jobbigt det har blivit att gå på toaletten nu för tiden, för gick man in pissade skvalpade av händerna och så ut igen. Nu ska man helst inte gå på offentliga toaletter. Man vet inte vart svinen varit både dom som beter sig illa och dom som har influensan. När man väl är där måste väskan hängas upp för att inte bli en bakteriehärd Har läst det någonstans. Kvinnans väska är vist en fantastisk snuskig sak.När man ställer den på golvet lite här och där drar den med sig alla bakterier man kan tänka sig. Och sedan skall man sådär snyggt halvstå och kissa. när väl detta är avklarat skall man använda ett tjog av tvål tvåla in sig ända till armbågarna och sedan skölja sig noga. Kranen skall stängas av med pappret du torkar dig med eller med armbågen. Annars får du nya bakterier på nävarna. Nu gäller det att ta sig ut från toaletten inte lätt att låsa upp med armbågen förhoppningsvis har du gått på en toalett där handtaget är låset det gör det enklare.

Väl ute tar du upp handspriten du numera har i väskan för att sprita dig en sista gång man hoppas att du har du fått med dig väskan ut annars är risken att du får göra om prosiduren igen.

Svininfluensan har gjort några glada i allafall Handsprit tillverkarna har sålt sprit mer än någonsin

Och man kan önska och tro att vi svenskar efter detta har blivit mer noga med hand hygienen och att föräldrar tänker efter 2 ggr innan dom skickar barnen eller syskonen till förskolor och skolor då dom är krassliga. Så kanske vi får ett friskare Sverige!

Dela med sig eller snåla

Idag gråter jag, jag gråter som himlen när den öppnar sig. Känner mig mörkare än en natt himmel och tröttare än den gamla alen vid bäcken som inte längre orkar suga upp vattnet den så väl behöver fast det finns där så nära. Det surrar i hjärnan som tusen bin som svärmar och värker i min själ som den värsta tandvärk.

Idag har vi fått veta att min svåger behöver dialys och att han kommer att behöva transplanteras. Vilken med kännande svägerska tänker ni. Men nej jag är egoist elak och själv upptagen.

Min oro ligger i att min man kanske får frågan om han vill donera en av sina njurar, han kanske måste lägga sig på operations bordet för att dela med sig av sin (min) kropp. Och utsätta sig för en risk en risk som kanske leder till att vi förlorar honom, medans min svåger lever vidare.

Självklart är detta upp till Mikael om han vill göra detta för sin bror. Men han har mig, sin son och sin styvson att tänka på. Tänk om vi skulle stå här själva kvar utan hans trygghet och kärlek och det är det som får mig att darra i tanken som asplöven som dansar för vinden.

Jag hoppas och ber att vi, Mikael aldrig kommer få frågan. Att han inte kommer behöva ta ställning till vad han ska göra, och om han får frågan hoppas jag att hans njure inte passar.

Ja jag är självisk och det vill jag ha rätt att vara. Jag vill leva med Mikael och njuta av livet många år till. Kanske få uppleva barnbarn och ett långt liv med den jag älskar och avgudar mest i hela världen.

Ni tycker säkert mycket där ute framför datorerna och det har ni all rätt till, och det har jag också. Detta är min tanke mitt liv och min oro. När jag ser på Mikael där i soffan med Daniel, ler jag, mitt hjärta ler och mina kärlek växer bara starkare. Där vill jag ha honom och inte på något operationsbord. Så nu var det sagt.....

Q träff

Gjorde det igen, gav mig ut i världen. Gjorde något jag förr aldrig brukade ta mig för. Har blivit starkare, mognare...ja fnissa ni men så är det. Jag åkte i väg på en träff med massa tjejer i samma situation som jag är i.

Innan sprang jag som vanligt runt som en yr höna...försökte göra ögonen vackra men masccaran tålde jag visst inte. Ögonen började rinna. Tvätta bort allt igen. Ner med dom viktiga sakerna i väskan. Är telefonen med? japp bara att åka iväg. Gå med snabba steg till bussen. Tur jag kunde åka med 10 i bussen mår alltid bäst då av någon konstig anledning.

Väl på Nisseplatsen började jag undra vad jag gett mig in på men när jag ser mig omkring och ser alla dessa vackra män som finns utanför Utbys gränser börjar jag le och går på raska fötter bort mot Kruthusgatan. Tänk om jag bara tog mig ut lite oftare.
ADBHn klämmer när jag går över några busshållplatser, skuttar fram som en 10 åring och måste ta och skärpa till mig lite jag är ute bland vuxna nu.

Kommer in i lokalen på specialpedagogiska skolmyndigheten oj vad många tjejer. Går och kissar och repar mod innan jag tar mig en stol och sätter mig strax utanför ringen. Hjärtat pickar innanför tröjan undra om det syns. Lyfter blicken och ser ett ansikte jag känner igen det känns tryggt och där ett till. Sätter oss och fikar och jag är tyst en stund rekar läget känner av andas. Massa intryck att ta in men jag känner mig ovanligt lugn trots det pickande hjärtat. Vad gör jag här jag har inte ADHD eller???????

En tjej känner igen mig från Patriks föräldragrupp vi får något att prata om och när man tryckt på min startknapp så är jag igång. Svårt att få mig att sluta. Vi delas upp vi blir 7 i våran grupp. Vi skrattar mycket när vi pratar om våran makabra livssituation. Jag är lycklig har bara en son med fenomenet ADHD dom andra har 2 el 3 till och med 4a.

Skolorna har svårt att tillgodo se dessa barns problem.

Susanna från min föräldrautbildnings grupp dyker upp. Vi ska ses på måndag igen. på fortsättningen, det känns trevligt att ha det att se fram emot.
Fastnar i hallen med två goa systrar. Vill inte gå hem. Vill fortsätta prata prata och prata. Går ut i den friska kvällen tar bussen på Nisse platsen. Har buss "tur" och bussen går direkt, tänk att jag han med den. Hemma väntar familjen. Jag känner mig lycklig och stark. Jag har det bra inser jag.
Vill jobba med dessa människorna men hur gör man det. Ska fundera lite över min framtid. Det kanske händer något i framtiden. Vem vet jag men BHn behåller jag på i alla fall min ADBH. om mannen vill att den andre ska av får jag väl gilla läget! ;)

Djävulen är en kvinna bara så ni vet!

Tar sakta av mig byxorna, granskar trosorna ingående nu handlar det inte bara om att vara snygg, sömmarna ska sitta på rätt ställe och materialet ska vara rätt. Kroppsnära kläder ska det vara med varma med bra pass form. Lager på lager klär jag mig sakta och omsorgsfullt hur det nu går på 5 min. Slänger en snabb blick på klockan när jag hoppar i dom knähöga stövlarna. Ser ut som en enbent stork som är på väg ut genom altandörren när jag får upp balansen och hoppar vidare i rätt riktning mot ytter dörren.

Armarna stoppas snabbt i i hålorna i västen på väg ner för ytter trappan, jag är framme vid grusvägens slut på bara någon minut.

Fram kör limon kanske i minsta laget men den kör mig dit jag är på väg, på ett tryggt och säkert sätt. Jag har sålt min själ till djävulen och det är dit jag är på väg.

Stegar in dörrren som står öppen för mig hämtar det material jag så välbehöver för att vara på den säkra sidan. Håller armarna tätt mot kroppen för att ingen skall se svettringarna som börjar synas under västen. Pratar och försöker vara oberörd. Vet att jag måste göra ett bra jobb, inte för någon annan utan för min egen självkänslas skull. Allt ligger på mig nu. Blir färdig med förberedelserna, fnissar lätt och stegar ut genom dörren för att gå den korta biten över gården till nästa sida det är där djävulen finns. Denne som jag har sålt min själ till!

Jag värmer upp försöker visa mig från min bästa sida ler skrattar underhåller, djävulen ler inte ser på mig med sina hårda kalla ögon. Håller in armarna mot sidorna precis som man ska nu känns det rätt att dölja ringarna under armarna -Tyst och gör ditt jobb, ryter hinhåle Jag tar fart, siktar mot stjärnorna vill upp. En timmes hårt jobb är över. Klarar mig, överlever, är lyckligare än på länge. Mitt jobb är klart Försöker ta mig ner på marken igen. Smärtan i kroppen är olidlig att bara föra samman benen igen gör ont. Tar mig från lokalen. Smiter in på toaletten. Gråter smärtan från såren när jag kissar gör J---la ont. Valde fel trosor igen. Men jag ler ändå. Limon väntar tar mig hem (ja ja det är en polo) . Jag ler än. Tänk att en hopplektion åter är över. Svettringarna finns kvar men jag är lycklig. Jag överlevde. Klarade det. Kanske till och med längtar lite till nästa hopplektion. Gjorde ett bra jobb. Djävulen i mitten fick mig att lyckas hon är nog en bra ridlärare. Nästa gång ska jag hoppa min egen häst och det känns bra jag är en lycklig tjej med ont i skrutten. Trosorna var inte bra. Får nog köpa nya. Men jag ler även när jag kissar jag fixade det denna gången med!

varför är ni så hemliga

Det är så konstigt med alla er där ute som måste vara så hemliga! Eller kanske inte hemliga utan något annat, falska kanske man kan kalla det. Varför säga att man ska vara själv i helgen och sedan få besök. Eller att man inte kan hjälpa till för att man har ont i kroppen, för att sedan säga till någon annan att det inte passade din smak och att det var för dyrt. Varför säga att skorna är snygga när du inte gillade dom eller att tröjan passade när den var för liten.När det verken sårar eller förändrar läget utan bara krånglar till allt och gör det knäppt och tokigt.

Är det så svårt att vara ärliga mot varandra. Jag vill inte veta dina inre hemligheter vem går på date med, vilka mörka hemligheter du bär på bara din ärlighet. Är det ingen som frågar så svara inte det är ok. Men ljug inte, hitta inte på och förändra. Det blir bara så fel. Men du inte känner att du vill dela med dig säg då att det är för privat, att det gör för ont eller att det bara är din ensak. Det tycker jag känns bättre.

Jag är inte utan skuld men jag försöker bättra mig. Jag har hemligheter till och med för min bästa vän men det är bara små små hemligheter som gör att jag är jag och inte någon annan eller någon annans.

Jag vill leva mitt liv och göra det på mitt sätt, men skulle någon fråga vad jag tycker eller vad jag gjorde igår så svara jag ärligt och rakt finns inga omvägar bara rakt fram. Men som sagt jag är inte felfri. Försöker hela tiden ändra mitt tanke sätt och mitt sätt att vara. Kanske jag lyckas kanske jag misslyckas. Men om våra vägar korsas så var ärlig, vuxen och säg till mig om jag gör fel. Om ingen rättar mig kan jag inte göra rätt! Ha det gott där ute och spara på rätt hemligheter det gör dig så mycket mer spännande!

Vi ses där ute i verkligheten, där det är lättare att hålla inne på hemligheterna för här i syberspace så blottar vi oss mer och mer och det gillar jag!

ljus

Framför mig dansar lågan den rör sig sakta, sakta men den fångar min blick. Doften smyger sig sakta genom rummet och fyller den med en hemtrevlig doft av apelsin. Värmen den för med sig kryper in i kroppen på mig. En mörk ruggig dag som denna känner jag att det verkligen är ett måste. Jag darrar ända in till märgen och undrar om jag någonsin kommer att bli varm igen. Koppen som står brevid mig ångar hemtrevligt av det gröna te som fick best i test i GP i går. Gott att man inte tvingar i sig några gifter utan att antioxidanterna kan göra sitt i denna slitna uttröttade kropp.

I köket hör jag ljudet från diskmaskinen som gör sitt jobb, lät trevligare förr när man hörde mamma stå i köket och slamra med disken men den tiden är förbi. Nu är det ljudet av diskmaskiner som pulserar genom hemmen. På väggen tickar klockan som nästan våldtar en om man fatsnar i ljudet. Ett aggressivt tickande som för en framåt i tiden en sekund åt gången och jag åker med på den resan. Jag har inget val varje minut varje timma för den mig genom vardagen och tiden smyger iväg med mig och plötsligt har en vecka gått igen.

Hunden ligger i mitt knä och bjuder mig frikostigt på sin värme och jag tar vara på varje liten gnutta . Tackar och tar emot, måste utnyttja all värme som jag kan få för att få igång den nu lite äldre och lite mer slitna kroppen. Idag fredag kommer att vara en ny dag i mitt liv första dagen för någon sista dagen för någon annan. Ska nog försöka sprida lite värme idag för alltid gör det nog någon lite gladare och varmare. Ha en bra dag där ute i villor, radhus och lägenheter och om ni känner er lite slitna och kalla tänd ett ljus det värmer lite i alla fall...men hade varit bättre med en brasa men vad hjälper det att fundera på det....... mina ljus får duga för mig!

SkrivPuff: Utmaning 303 - 30 oktober#links#links

Barnen rör om där uppe, dom vet vad som väntar. Städningen är alltid starten på eftermiddagen hos mig. Vem får välja bok frågar dom i kör från övervånignen.- Ja vem får välja bok idag, svarar jag och hjärnan går på högvarv. Vem var det nu som valde igår? - Kan vi lotto snälla, kan vi det med namnen på en lapp - Lotta, visst kan vi det säger jag och rättar ordet utan att någon har märkt det. Bra ide´tänker jag och barnen skriver sina namn på var sin lapp. Lägger dom i guldskålen och jag drar en. -Tuva du får välja bok idag och sitta i knät, meddelar jag högtidligt. På lätta fötter springer hon upp för trappan, väljer boken dom svarta svanarna. Den väljer hon alltid för det är hennes favorit.En ryskfolksaga som jag vid detta laget kan utantill hon med.

Efter en stund av nästan andakts tystnad är det dags för stunden då vi alla ritar på varandras ryggar och gör bulleri bulleri bock, ibland gissar vi fel och i bland rätt. Nu kan jag utantill vad barnen ritar. Blir nästan samma sak varje gång men ibland glimtar dom till och byter motiv att måla, då blir det svårt att komma på vad dom ritat. Efter detta väntar höjdpunkten. Mellanmålet. Stunden då vi sätter oss ner tillsammans och njuter av att dagen närmar sig sitt slut och att vårat sug i magen ska bli stillat. Barnens magar är som skalmans mat och sov klocka dom vet med säkerhet när både lunch och mellanmål serveras.

Dom väntar med spänning vad dagen har i sin skattkista och just i dag är det en underbar solig em. Ta på er säger jag vi äter ute på frammsidan. Alla springer och kissar och hoppas snabbt i overallerna.Det är lyckliga barn jag släpper ut. Jag kännner en viss sorg i hjärtat för att jag vet att det antagligen är en av årets sista måltider ute. Jag ber barnen plocka var sitt äpple innan dom sätter sig gatstenen framför huset. 7 små underbara barn klädda i hösten alla färger får mig att le när som diskuterar om vantarna ska vara på eller av. Snabbt brer jag smör och leverpastej på några rågrutsknäckebröd. Alltid svårt att få rätt mängd smör då det hamnar så mycket mellan rutorna men barnen gillar det. Någon ber om ost och någon vill bara ha smör.

Hundarna rusar runt bakom dom. Den lilla Dolly far som en vante när Gazza schäfermixen slår omkull henne men hon är lika snabbt på benen igen och är beredd att leka. Löven doftar höst och genom grannens ventil känner jag doften av nybakat bröd. Det vankas mellanmål där med tänker jag. Barnen slurpar i sig mjölken i dom färgglada muggarna från IKEA hur kan man klarat sig utan dom undrar jag samtidigt som en mugg far omkull och mjölken rinner ut på asfalten. Ett par rädda ögon titta på mig. - Gör inget säger jag tur attt vi var ute, titta vart mjölken rinner rakt mot brunnen. Barnen pratar och diskuterar hur mjölken rinner. Vi bestämmer att jag ska hämta lite vatten så vi kan testa hur vattnetn rinner när mellanmmålet är klart. Ännu ett mellanmål är avklarat barnen leker med vattnet jag hämtat, någon måste kissa igen och jag med. Men gud va hungrig jag är, jag har glömt att äta själv, det händer ibland. Men det gör inget. Jag sätter tänderna i ett rött underbart äpple i från trägården och ler åt hundar ungar och hemgjort äppel vin...om man nu gjort något sådant. Det får bli nästa år tänker jag och vet att det nog aldrig kommer hända. -Vad ska vi äta i morgon Anna ,frågar Rebecca. -Pannkakor kanske? svarar jag för det är ett bra mellanmål, tycker både jag och barnen och då glömmer jag inte att äta det kan jag lova.SkrivPuff: Utmaning 303 - 30 oktober#links#links

Regnbågensfärger

Har just avslutat ett möte med många, med många människor, med många känslor och med många tankar. Vi utvecklas i mötet med människor. Det är orden, känslorna och platserna vi möter som gör att vi blir dom vi är. Utan alla er jag mött i mitt liv, hade det inte varit denna Anna som nu sitter vid datorn, som suttit här.

Jag upplever det ni berättar, lever i de känslor ni känner. Gråter dom tårar ni fäller. Jag blir ett med er en kort stund i mötet. Jag säger inte att jag älskar er alla, att era tankar är mina, men jag tar emot, silar, sorterar och sparar det jag behöver för att bli stark. Men det jag inte har sparat har ändå påverkat mig, har skrapat på min yta så den har förändrats. Ni alla hjälper mig att formas, formas till den äldre visare och tryggare person jag är. Fötterna står lite stadigare i marken . Även om ni inte kan se det så känner jag det. Jag känner ett lugn som är skönt att känna.

Jag är tacksam för alla människor jag har runt mig en tacksamhet som är svår att förklara med ord. Utan att genom vara den jag är så får ni ändå del av den tanken och känslan. Ta vara på era möten, lär er något av varje människa ni möter spara på ord tankar och känslor och fyll eran palett När livet närmar sig sitt slut skall ni måla en regnbåge i alla världens färger och förhoppningsvis ska ni finna skatten vi regnbågens slut.

Slussarna man ska ta sig förbi!

Båten ligger där, slussarna öppnas.....vänta på mig min båt är ej förtöjd. Fendrarna är inte ute. Jag kommer slås sönder, förstöras. Vatten massorna är så otroligt starka. Måste hålla mig kvar. Måste ta hjälp. Men hur jag än ropar hör ingen mig. Ingen kommer för att ta emot tampen ingen angör min båt. Konstigt nog har jag tagit mig igenom otaliga slussar. Klarat mig själv, fått hjälp och givit min hjälp till andra. Och jag kommer klara det denna gången med inte på rätt sätt utan på mitt sätt När jag blickar fram är det långt kvar tills det att kanalen tar slut, många slussar kvar att slussa. Men har jag kommit så här långt kommer jag till slut hamna ute på öppet vatten kunna känna vindarna i seglet lägg an lägga bi. Jag kommer nå mitt mål som finns i horisonten, kommer le mot solen, mot vindarna som för mig fram och minnas alla slussar och känna styrkan dom byggt upp i mig. Minnena kommer jag vårda ömt. Att växa som människa är stort och det gör jag varje dag. Här i slussen här och NU!

Man finns där för varandra!

Satt på bussen för 11 dagar sedan och funderade på vad jag sysslade med. Jag är ju inte klok när jag håller på som jag gör. Skaffar en häst som jag ska hand om själv, ja inte helt själv men nästan. Jag har ju medryttare men som det är nu står jag ju själv för hästen att ha koll på allt osv.

När jag sitter där på bussen börjar knäna skaka lite, det är tid för jungfru turen. Läskigt men ok.

3 gången nu jag har tagit in en häst i stallet som ska vara min. Undra nu om jag och Caramell kan bli dom följeslagare som jag så länge längtat efter. Så jag slipper leta vidare och vidare och vidare.

Vet inte riktigt hur jag ska bete mig, inte heller hur hästen kommer bete sig. Spännande, pirrigt nästan otäckt. Som tur e finns det någon där i stallet som kan hjälpa mig när jag känner mig liten och ynklig, när jag plötsligt nästan inte kan dra en sadelgjod. Någon som stannar och ser mig rida som ser till att jag inte ramlar av eller gör mig illa. Det är trevligt med sådana vänner.

Och i vårt stall är det så man gör. Man finns där för varandra och det är just det som gör att jag vågar ha häst på egen hand, som gör att jag vågar ta på mig ansvaret.

Ja första ridturen var väl inte helt ok och inte heller andra men det kommer bli bättre när vi känner varandra bättre. Vi får utvecklas tillsammans och bara njuta av resan dit. Alltid lär jag mig något. Hon är ju söt i alla fall! Hoppas ni får en bra dag där ute i stallgångarna och har ni inga stallgångar att gå i se till att skaffa er det, det är i alla fall värt att pröva!

Ute på djupt vattten

Simmar uppströms, vattnet är kallt. Känner snart inte min kropp längre. Hör ett ljud som överröstar vattnets forsande. Lyssnar och försöker finna ut vem som gör detta ljud. Det är jag! Det är jag som hackar mina tänder så att alla andra ljud överröstas. Måste koncentrera mig på att simma nu. Det handlar om över levnad, att överleva kylan djupet och strömmen som kan dra mig med. Land finns där framför mig, det är bara att simma på....ska jag ge upp, men det gör jag inte nu inte sen aldrig...jag är en fighter, en fighter som tar nya tag nya kraftfulla simtag som tar mig framåt. Framåt i strömmen, framåt i vattnet, framåt i livet. Livet som forsar kyler och ibland drar mig bakåt..Men med min kraft, tron och längtan tar mig fram, fram mot land, värmen. Ibland hamnar man i vattnet, ibland står man på torra land och är inte nöjd med det. Men nu är jag nöjd bara det är torrt runt mig, om mina tänder slutar hacka och jag slipper värken i min trötta kropp. Det lilla gör mig lycklig i dag och det stora gör mig överväldigad. Simma lugnt där ute och se till att flytvästarna är väl knäppta och på. God natt

Snurrigt,men vinden finns där i seglen

Oj vad snurrigt det kan bli....upptäckte att jag bloggat om samma sak två gånger inte bra. Man e lite virrig ibland. Är trött som bara den. Det tar på krafterna att ha en ny person boende hos en.

Hästen har ju landat med...det kommer nog bli bra bara jag får till det med familj, jobb och djuren.

Hoppas att jag hittat rätt denna gången det hade varit skönt att ha hittat en häst som jag kan utvecklas med...behöver lugnet nu men vi får se vad det landar.

När det gäller vår prinsessa som vi har boende hos oss vet jag inte vad det kommer att hamna vet inte ens om hon kommer stanna hos oss. Snart har prövotiden gått och det har gått sådär tycker jag! Hon är blyg och tyst men vi låter det rulla på. Får se vad som händer det är inget vi kan styra över så vi lägger inte ner någon energi på det!

Kämpar vidare med livet i allmänhet det kommer bli intressant att se vart seglena för oss om vinden kommer vara frisk eller om det kommer bli stiltje. Men det tror jag inte det blir det sällan i mitt liv.

Nu ska bordet dukas och frukost mackor rostas och det är ju där mitt liv är nu...i en brödrost nja nu blev det nog tokigt. Men i kylan hade det varit gott att krypa ner i brödrosten och få lite värme . Marmelad eller ost varför inte båda. hej på dej lever pastej

Vad har jag igentligen?

Sitter här och funderar över mig själv och vad jag har. Var på en föreläsning förra veckan när det gäller ADHD. 3 modiga tjejer pratade om sin ADHD och jag började tvivla. Är det så kanske att jag inte har någon ADHD men något är det ju. Jag kommer aldrig ta mig för att göra en utredning det tar för mycket tid och kraft. Den kan jag behöva till något annat.

Men visst hade jag åtta av tio på de tester dom gjorde på Patrik både när det gäller impulsiviteten och koncentrationen nått konstigt är det ju. Men jag har alltid haft strategier och sätt att hålla ordning på mig själv och min vardag.

Barnomsorgen är grym att jobba i med sina dagliga rutiner allting på samma tider. Det behöver jag. Handlar alltid i samma butik annars vet man inte vad man kan komma hem med. Gör ungefär samma saker på morgonen, går jag utanför ramarna blir inget gjort i huvudtaget. Går alltid till bussen vid samma tid annars mår jag pest alltså så åker jag bara med bussarna som går 10 i och aldrig någon annan tid. Helst cyklar jag men då är jag totalt livsfarlig, väldigt mycket att ha koll på och att utföra samtidigt men jag är 37 år och har överlevt hittills så jag ska nog klara det ett tag till.

JA inte vet jag vad min diagnos hade blivit men jag har ju gett mig själv diagnosen ADBH. Vissa dagar klämmer den mer än andra men i det hela klarar jag mig ganska bra!

Har jag eller inte?

Undrar över hur det egentligen ligger till med min ADBH, visst känner jag att den klämmer ibland och visst hade jag mer poäng än Patrik på testen även om jag bara beräknat utifrån Patriks test resultat, Men när jag träffade tjejerna på föreläsningen började jag fundera över hur det ligger till.

Visst e jag snurrig o sammanhängande och har svårt för en del, kan inte läsa en instruktion och har alltid bråttom med allt. Kan inte sortera strumpor,och dela ut papper är inte min starka sida. Men jag kan jobba, skriva samtidigt som jag lyssnar laga mat och torka snor samtidigt och få ut 7 barn till kl 9 och sen igen till 15. Ja jag är ganska bra på det jag gör bra och dålig på det jag är dålig på. Hur stänger man tex skåpsluckor....ingen aning har aldrig lärt mig. Kanske inte ska identifiera mig som Anna ADHD utan hon som är lite mycket i bland. Nä jag vet inte? Ha eller inte ha vad spelar det för roll....klämmer ADBHn så gör den men sånt e ju livet!

Du steg in i vårt liv, smög dig in genom dörren. En sådan uppenbarelse, en sådan liten kvinna. En skönhet likt en prinsessa från södern. Du syntes inte, tog ingen plats. Vad kan vara problemet tänkte vi, vad gör du hos oss?

Men inom dig bor en tiger så svår att tämja, du sträcker ut din hand ber om hjälp, led mig stöd mig, finns där för mig, sätt upp mina galler ge mig rätt föda. Ge av er kärlek låt mig krypa in i er famn

Vi ska låta dig återhämta dig utveckla dina positiva styrkor, låta dig bli den drottning du har sådan rätt att vara. Vi släpper sedan dina bojor låter dig gå fri låter dig hitta din plats i livet. Men vi stänger inga grindar, låter den stå och slå för när du sedan behöver komma tillbaka är det bara att smyga in hitta platsen i boet och bara njuta av den tokiga plats vi kan erbjuda dig Välkommen Prinsessan

Till death do us part

See me

Feel me

Don´t leave me

I need you

Hear my hart

feel my breath

hold my hand

warm me

I´ll see you

feel you

I´ll bee there for you

I´ll listen for your heart beat

feels your breath aginst my cheek

I will never let you go

I warm you with my love

We are made for each other

Ment to die with each other

It´s passion, pure love

You

Me

till death do us part

I love you

MODIFAST och man e fast

Sitter med min flaska i handen, känner mig som en bäbis med en nappflaska. Min näring min glädje. Hur kommer det bli sedan när jag ska börja tugga igen, kommer jag fixa det eller kommer jag känna hysterin när kalorierna blir fler och fler. Vill komma ner i match vikt igen, men kommer jag dit? Kommer jag ge upp innan jag nått målet. Inte vet jag där jag kramar min flaska, när jag vispar mina pulver och får kväljningar av mina varma soppor.

Men hoppet lever att jag ska kunna ringa kusin vitamin och låna hennes ur läckra kjol som är så snygg, vet att hon sparat den där inne längst in precis som jag gjort med en del kläder..någon gång ska jag i dom igen annars kan jag ha dom som stoppning i kistan.

Ja det är bara att snutta vidare på min flytande föda! Håll tummarna där ute i stugorna att jag ska fixa det för då kommer ni få en trevligare Anna att ha att göra med. Natt natt vi hörs

Säg det aldrig!

Jag blir vansinig när jag alltid säger det..måste sluta med det varför inte bara njuta. Så fort det är sagt är det kört. Då blir det inte så mer, då händer det som inte ska ända. Tokig är rätta ordet för det är det jag blir.
Det är nämligen så att när man sagt att saker och ting e bra då e det inte så mer..som tex Patrik här om dagen kom orden ur min mun"gud va bra det funkar nu" vips så händer det grejjer! Och sen var det Dolly "gud va bra nu har hon inte bajsat inne på över en vecka" Vem hade skitit i hallen i morse. Ja måste sluta säga det, så e det i alla fall, nu ska jag va tyst........men det kan jag inte ;) så något mer måste jag säga tror jag. Gäller bara att säga rätt saker. HEJ!

lunka på..

Musiken pulserar i mina öron, vinden smeker min kind, jag andas. Lyfter foten en bit högre ökar takten jag springer, jag springer igen. Det kanske e att överdriva men jag gör det, och det känns bra. Bara en bit inte så långt denna gången. Vill inte bränna känslan av längtan att springa igen.

Hundarna faller in lunkar brevid som vi aldrig gjort något annat. Jag känner friheten att själv få välja när och hur. Inga krav bara min egen vilja att lyckas att njuta.

Hösten är här jag känner det i hela kroppen, jag andas in doften från kärret. Ler åt flickan som sitter ensam vid sjön. kämpar mig upp, flåsar men ler. Jag lever känner pulsen från musiken i mina öron i min kropp. En puls som finns över allt i staden i skogen och i mig. Färgerna börja skifta men jag kan bara ana det..färgerna väntar på att överraska oss där gömda i trädens grönska.

Jag lunkar springer vidare, går, njuter, njuter av att finnas till att träna igen att tänka på mig själv och där igenom mina barn och man. Att ge dom en pigg frisk mamma som orkar hela hösten och vintern. Ge av mig själv till mig själv. Jag ler och hundarna njuter brevid mig....

Jag finns till!

När det rinner över!

Just nu känner jag mig på ett sätt som hela Sveriges befolkning någon gång känt sig....så där jävla kisse nödig så att man både känner salt smaken i munnen och man känner tårarna stiga i ögonen. Varför inte gå och kissa tänker nog många men det finns anledningar att låta bli.

1 då kan jag inte forsätta skriva här på bloggen
2 vem vet om jag kommer hinna ända till toaletten
3 någon har sagt att det kan va bra att träna blåsan
4 man kan kanske glömmer bort vad man sen skulle göra om man helt ger sig hän kisseriet

När det gäller att kissa finns det massor av saker som kan förstöra en skön kiss stund
att det inte finns lås på dörren tex. Hela koncentrationen går åt till se till att ingen kommer in när just du kissa.
Pappret kanske e slut och det ser du just innan du fäller första droppen, hur skönt blir det då när du kommer att bli blöt i brallan efteråt.
Ringen du satte dig på var inte torr...vem fan va där innan dig bläääää
och hur jobbigt e det inte att se att kön till killarna går jätte snabbt medans damernas sniglar sig framden irritationen kan förstöra vilket kisseri som helst.

Ja men nu kan jag inte fortsätta denna skrivstund för huvudet är nu fyllt till bredden med urin och skvalpandet gör att jag inte längre hör mina egna tankar, blåsan ligger nu och trycker mot mina lungor och gör att det blir svårt att andas. Nä nu ska jag slå slag i saken..jag går vi ses när blicken klarnat och salt smaken försvunnit..adjös

Nära till svälten.....

Ät barn sa far min, man vet aldrig när tredje världskriget bryter ut, och vi åt.

Gud va det är tråkigt sa mor ät barn så får vi det trevligt, och vi åt.

Ät barn sa farmor tänk på dom som inget har , och vi åt.

Åt det finns inget som är äckligt sa morfar, och vi åt.

Nu rullar man fram för visst äter vi syrran och jag. Har man en gång lärt sig så äter man allt och alltid med god aptit. Men nu är det slut. Nu ska fd Sjöholmskan i sina gamla kläder igen, hon ska regera på dansgolvet och våga ge sig ut i badhusen igen.
Först ska jag bara svälta mig lite , frivilligt och i gott sällskap. Man e tokig. Vi lever på 2000 talet då all hjälp finns att få och vi svälter oss, med bra hjälpmedel men med alldeles för få kalorier. Men det hjälper, och snart är jag Top modell igen. Håll tummarna att jag inte dör på kuppen för annars blir det som MAN säger

Äta bör man annars dör man, och det gjorde vi!

Vart tog den sanna glädjen vägen?

Kom just från Allum, köpte ett par nya fotbolls handskar till Daniel. En ryggsäck till Patrik och några t-shirtar till Mikael. Tråkigt nog vet jag aldrig om killarna är nöjda med det dom får.. visst får man ett tack och ja den var okej kommentar men e det ok. Minns min egen glädje när vi fick något nytt. Man var nästan i extas nu är det så självklart att man ska få saker.

Tycker synd om alla de som nu blivit arbetslösa som inte längre kan ge sina barn det dom är vana vid. Hur lång tid tar det att av programera dom med dagens självklarhet att man alltid får det man vill ha.

Ja jag kan inte säga något ger nog barnen mer än vad dom är värda. Men man älskar ju dom så. Man vill dom ju bara väl. Men gör jag dom en tjänst eller en otjänst det lär vi inte få veta förens senare.
Men det är inte bara mitt fel samhället är annorlunda i dag även om det inte var 100 år sedan jag var barn men i dag känns det så........

Om man bara kunde få tummen ur!

Tänk om man kunde få höra det där ploppet när tummen åker ur arslet och man får gjort allt det där som man så gärna vill ha gjort. Men i bland undrar jag om jag stoppade in den där tummen tillsammans med en tub super lim, för hur jag än drar så får jag inte ut den. Stenhårt sitter den där den absolut inte ska sitta. Den borde hålla i penslar , greppa om en hammare hjälpa till med tvätten rensa ur skafferiet osv men den sittter där. Ibland lyckas jag lirka ut den lite och då kan det hända saker här i hemmet, men konstigt nog hör jag ganska snart svischet när tummen sug in där i mörkret. Tryggt uppstucken så att den slipper utmanas att göra något som själ energi från resten av kroppen.

Vet inte om det är trycket från ADBHn som gör att den så lätt faller på plats igen där den trivs, vill gärna tro att det är så eller hoppas att det är så. Så att jag kan stå utan skuld när inget blir gjort. Men idag ska jag försökas, ska börja dra lite nu i övre delen av armen så kanske resten av armen och handen och tillslut tummen följer med i försöket, ja ska väl sluta skriva och börja dra. NU dra jag Ha det gott!

Nu rullar livet på i samma takt som vanligt

Ja här satt man igen, ridningen har börjat, jobbet har börjat skolorna har börjat, ja livet har tagit fart igen. Men jag tar det lugnt, andas in andas ut. Vill känna, leva här, inte bara i morgon och i går. Jag känner andas, ut, in, ut, in. Vill dela med mig av kraften . Vill ha den energin över till dom som är värda den.

Vill ge min man trygghet och stabilitet inte lätt med min ADBH, vill låta mina tankar ibland förbli mina inte låta dom rulla ut över läpparna utan låsa och kasta nyckeln. Min tanke kan stanna där den skapats och sina i flödet av andra positiva tankar.

Jag vill inte döma, men kan inte alltid glömma hårda ord som kanske inte var för mig men som ändå nått mitt hjärta. Tankar som skaver river och som småblöder. Då blir jag snabb att ta beslut att inte längre kännas vid. Det är jag bra på....bra på att sudda ut personer som inte längre är värda att finnas i mitt register. Där finns kanske du men absolut inte DU!

Nu ska glädjen spridas glädjen gro i min kropp, min tanke och mitt sinne. Dom svarta fläckarna fylls med vitt ljus fylls av färg och kraft. Där vill jag fångas av dig, fångas av din spontanitet din glädje. Tack för det du ger mig tack för din kraft. Jag ska spara all energi tills mörkret faller och då den behövs men med dig blir den laddad min generator tro mig så det kommer räcka till dig med!

Flytten

Oj vad vi slitit i två dagar nu. Det har gått jätte bra, att bära saker till Emmas lägenhet. Den är så fin. Är så glad att hon kommer få bo i en fin lägenhet inte något råtthål som hon är tvungen att flytta in i för att sociala säger så. Nej det är visserligen bara ett andrahands kontrakt men det är i ett år antagligen. Så det kommer nog bli bra sen får vi väl bära saker igen. Men huvudsaken är nu att det kommer gå bra för henne och att hon kommer ha det bra där hon bor. Hon har börjat fundera över Gizmo nu vad hon ska göra med honom. Det är en smart tjej vi har att göra med! JA vi får väl se hur det blir. Ska höra mig runt lite om det är någon som kan tänka sig att ta honom. Men det är ganska svårplacerad hund med tanke på hans hanhunds aggressivitet



Helt plötsligt skulle jag själv vilja ha lägenheten inreda och pyssla, men det är inte min lägenhet. Det är Emmas och jag behöver backa! Och det får jag ju göra ge henne utrymme att handla och göra fint själv. Hon har egna vänner som kan hjälpa henne. Men om hon behöver hjälp så finns vi här för att hjälpa. Hoppas bara att hon ber om hjälp, men det tror jag allt ! Vi är ju en del av hennes familj nu!

Nu har den lilla Råttan åkt!

Jag har alltid haft en speciell relation med djur älskat allt som rör sig förutom spindlar och ormar.
Fick mitt första marsvin när jag fyllt 10 då var jag mogen att ta hand om ett djur själv, sen kom katten Kajsa som hamnade i ladugården igen när dom förstod att hon var hona . Henne tjatade vi till oss. Sen kom fler marsvin, kaniner hamstrar och fiskar. Mamma sa att jag fick skaffa vilka djur jag vill när jag blev vuxen och jag skaffade dom alltid, mamma pisse sur men nu var jag vuxen så vad skulle hon säga!

Första hunden blev ett fjasko en tokig buhund osm vi fick omplacera hos vana hundfolk..idag hade jag fixat henne men inte då. Var för ny på hundar och hade inte tron på mig själv. Nu gillar jag problem hundar.

Första egna katten kom från backa en skabbig hitte katt som fångade mitt hjärta och som vi var tvugna att ha barnspärrar på köks luckorna då hon annars plockade ut porslinet.

Nu har vi Gazza hunden vår drömhund världens bästa, Moses den röda katten jag alltid drömt om och hästen Karola hästen som fyller något i mitt liv jag aldrig fattat innan.

Nu till den lilla Råttan som kom in i vårt liv pga att hennes ägare åkte till Arvika för att festa och lämnade hunden i lägenheten. Sen kom hon med till landet för vi ville ge henne lite hundliv. 1 år och inte rumsren då hon aldrig kommer ut och kissar har alltid fått göra det inne. Fy vilken mysig hund och så lätt att lära nya saker. Men nu ville henes ägare ha tillbaka henne och vi kan inget göra så med tunga steg gick jag tillbaka med henne hoppas av hela mitt hjärta att hon kommer tillbaka på något sätt men jag vet att det nog inte blir så. Ja ja. En hund e kanske bara en hund men....hon var ljuvlig. Vill inte ha någon annan liten hund vill bara ha henne. Blir det inte hon får det vara. Så nu får jag sova hela natten utan att behöva upp och kissa hunden mitt i natten, sova utan att va orolig att jag ska lägga mig på henne. Jag måste lära mig att jag inte kan rädda världen...men jag vill ju så gärna. Nu är skrivar orken slut natti natti hatti fnatti.

Ja nu har man träffat vännerna igen skrattat busat och kört några mil till Skåne för att kolla hästen en bastant dam, Lite lat men trevlig. Känns trygg att handskas med! Hem igen till ett hem i kaos. Min gubbe i soffan, god mat, har ätit dåligt idag lite ont i magen men nu ska jag nog bli bra! Trött trött trött nu ska jag snart sova! En ny dag väntar i morgon det ska bli kul det är skönt att vara ledig ledig med min Mikael och bara njuta och sen ska jag kolla på Ann när hon hoppar för P-A!

Hemma igen

Nu är vi hemma igen! borta bra men hemma bäst. Gud va jag är nöjd men nu är det ljuvligt att va hemma igen! Har längtat efter mina vänner längtat efter att vara lite själv och göra det som bara jag vill göra! Och i morgon bär det av på tjejresa vi ska kolla på en häst "Caramell"! Gör kul. Hoppas att min mage håller bara för jag har varit jätte kass i kistan. Nu ska jag slappa lite! Berättar mer i morgon om resan och hästen. Hastalavista baby!

Halvlek

Nu har lite mer än halva semestern gått och jag är så nöjd. Gud vilken bra semester jag haft. Strömstad med goda vänner, god mat och hyfsat väder. Många skratt och fniss med människor som vet nästan allt om mig. Vänner där jag känner mig trygg som känt mig halva mitt liv och lite till. Vänner där jag är jag, som jag känner tillit och stor respekt för, vänner med ett bagage som dom delat med sig av till mig och det gör att jag känner mig hedrad.

Åmål första veckan med min underbara man utan barna och måsten, inga krav på något. Bara han och jag här och nu. Med skapade rutiner som gör att jag mår så bra. Jag trivs när rutinerna gör att inte ADBHn klämmer så mycket. Naturen, djuren och stillheten. Släkten som ockå är mina vänner, som delar med sig av sig till oss. Och som är villiga att höra vår historia. Det gör att vi blir mer ett och våra historier flätas samman. Det gör att vår vänskap fortsatte finnas även om avstånden och stunderna vi träffas är sällan. Det bygger band starka och trygga som visar att vi är vi och att vi faktiskt är värt att jobba på.

Andra veckan i Åmål som jag bävat för varit orolig för som inte startade på bästa sätt men som har blivit helt ok. Barn som är barn, syskon som är syskon, föräldrar som är föräldrar och semester som är semester. Skratt, bus, gap och skrik. Elaka ord och kramar och pussar av kärlek. Tonårs trötthet och morgon stillhet för oss vuxna har flutit samman och blivit en vecka av närhet och respekt. Respekt för varandra, tiden och nuet. Vem får ha sin tonåring hemma i 6 dagar se honom hela tiden, inte vi. Men nu har vi haft det privilegiet att vara med känna och umgås. Det har varit bra nyttigt. Och nu skönt att äntligen få åka hem. För nu är det nog. Man ska inte utmana ödet så att det blir katastrof utan sluta när ni ligger på topp. Det gör vi!

Jag tänker ofta och nu på, att min känsla av katastrof och slit kanske för någon annan är accepterad vardag. Jag tror och vet att de finns dom som i detta nu har det jobbigare än vi, människor som jag älskar som kämpar för att få vardagen att gå ihop. Jag känner med dom och för dom. Jag hoppas och tror att dom vet att jag alltid finns här för att lyssna, kanske inte med något svar vad dom skall göra, men lyssna kan jag alltid göra. Jag dömmer inte, för endast den utan synd kan kasta första stenen och det är inte jag det kan jag lova.

Så här på landet kastar vi inga stenar. Plockat och köpt några har vi gjort men det vet alla som känner mig att jag är sten kvinnan som alltid har med en näve grus i fickan! Och så kommer det alltid att vara.
Så när jag dör ta gärna med en vacker Gerbera men lägg gärna en sten på min kista, för något vackrare finns inte. Alla kanske inte håller med, men ni är inte jag. Och mig är jag stolt över med eller utan sten i fickan. God natt på er alla där ute leta upp en vacker sten i morgon det kan vara värt det!

En trött morgon!

I går kom jag inte åt datorn alls på kvällen om inte killarna satt där gjorde Mikael det. Han blir som jag besatt av det han gör av datorn och nu har han hitta något djävla apspel han spelar. Men visst han har lika stor rätt som jag att sitta här.
Det som är problemet är att det inte finns något stopp på honom. Igår fick jag ropat på honom då var klockan 3.30.

Sen flippade han ur för att Patrik hade råkat stänga ner datorn, han trodde att vi skulle lägga oss och det trodde jag med. Men oj vad fel jag hade. Så igår somnade jag sur och idag vaknade jag sur. Himla trevligt. Men det kommer antagligen snabbt gå över för sådan e jag.
Mikael har ingen spärr på sin sura sida. Han blir så pisse sur för ingenting. Och jag fattar inte nått och inte barnen heller. Han är som dr Jekyll och Mr Hyde.

Hoppas nu inte att min trevliga semester tagit slut för att Mikael ska sura nu när barnen börjar ramla in på gården. Ibland tänker jag att Mikael inte skulle haft några barn. Att han skulle suttit ensam i en lägenhet någonstans som sin bror och berättat roliga vitsar för sina fotbolls killlar. Men det vill jag ju inte. Jag vill ju vara med honom han är mitt allt. Men lika mycket energi som han ger mmig tar han även ifrån mig. Han stryper mitt flöde emellan åt och då är jag så självisk säger han. Ja,ja vi får väl se hur veckan blir är han för jobbig åker vi hem då orkar jag inte med honom. Då är det bättre att vara i stan med kompisarna tycker jag. Vi får väl se än har bara veckan börjat. HAn kanaske överraskar mig!

Det finns dom som har det värre!

Jag har gett min son hans ADHD. Det var min gåva till honom när han föddes. Min djävla fucking gåva till honom. Hans far och jag blandade våra taskiga gener och gav honom det som gör honom till den han är. Hans pappas problem har hela tiden varit så uppenbara hela tiden har jag vetat att problemet låg hos honom..sen kom jag jag som ordnade allt såg till att allt funkade mig var det väl inga fel på, men aj va fel jag hade.. min ADHD var inte lika uppenbar men den fanns där fanns där att blandas med Patriks pappas gener och vad blev det av honom.

Världens underbaraste kille med massor av liv och ideer. En kille full av kärlek på sitt sätt när han har haft tid och ro att visa och ge. En kille full av kraft och energi med klubban i högsta hugg för att vinna sina innebandy matcher med en känsla för det som är bättre än dom flesta.
Allt fungerade toppen när han gick i den lilla skolan när han hade rutiner och en trygg vardag att följa..det var sen det slog slint. När min dröm prins inte bara var tankspridd hade svårt att koncentrera sig och alltid var i rörelse.

Utan när monstret föddes som var full av hormoner som alla tonåringar är som inte längre passade in i skol samanhanget när det krävdes att ta ansvar och funka med massor av impulser från olika klasskamrater och lärare.
När intresset för det farliga och olagliga kom in i hans liv. Det var då det blev uppenbart att vi hade orättvist nog gett honom arvet han hade så svårt att förvalta när livet gick vidare mot vuxen världen. När polisen kom in i bilden, socialen och skolan tryckte på och ville att vi skulle ge mer av oss än vad vi redan gjort...jag hade inte mer att ge jag var tom utpumpad hade kämpat hade slitit i 14 år att vara den perfekta mamman och jag var det trots min ADHD jag gav mer än dom flesta. Sen gav jag upp för en sekund gav jag upp. Sa tack och hej..mitt äktenskap var på väg att krascha, jag var på väg att krascha och Patrik var på väg att krascha.
Då sa min vän kan han inte gå på Ekåsa. Varför hade inte skolan sagt det, varför hade inte socialen sagt det och varför sa polisen inget. Inte ens dom på BUP sa det.
Dom orden räddade mig, Patrik och mitt äktenskap.

Vi började kämpa igen hitta nya lösningar och vi gick mot samma mål allihop. Patrik fick en dröm och önskan om att lyckas. Vi är inte ända framme än men vi är en bra bit på väg. Och Patrik har landat allt känns bättre. Jag hoppas att han kommer mogna med tiden och att han kommer att fixa livet utan att behöva kämpa allt för mycket. Att han inte ska hata mig för arvet jag gav honom utan att han ska se dom positiva bitarna som det ger, och vara så lycklig som jag så ofta är. För den oro jag har i mig är jag. Och det ger mig massor..tänk på alla projekt. Jag hoppas han kommer förstå och förlåta mig att jag gav honom detta när jag velat ge allt det andra. Jag älskar ju honom så hela tiden av hela mitt hjärta!

När regnet kom till Åmål!

Ja då sitter man här i den mysiga stugan och hör regnet smattra mot taket på altanen.
Härligt...inte tycker vissa. För mig är det helt ok. Bara jag kan få lill vovven att kissa ute i detta vädret. Jobbar stenhårt på den 1 åriga lånehunden för att få henne rumsren inte lätt när det står som spön i backen. Annars så gillar jag det.

Har haft en underbar dag idag. Åkte i väg till skogen och letade efter skogens guld. Fann en hel del. Hund bajspåsarna blev fulla med guld och inte skit denna gången. Känslan för mig att gå där i skogen är oförklarbar. Jag kan plötsligt andas koppla av och relaxa som om det vore ett j..la fu..ing SPA där ute mellan granar och kottar. Ja det är det väl för mig med en hjärna som annars går på fullvarv ständigt. Antingen är jag full speed eller så är jag helt apatisk. Konstig känsla. Men där ute i skogen mår jag väldigt bra bättre än annars!

Men plötsligt där ute i skogen tappade jag känslan och ville ge mig av mot nya mål. Turligt nog har jag en man som ställer upp på mig och vi ger oss av mot nya mål. Denna gången till Not Quit i Fengefors efter att vi duschat och gjort oss vackra. Åt en veg lassange och mumsiga bakverk till efterrätt. Köpte vackra smidade ljusstakar. Å så fina, det är oxå nått som får mig att må bra hantverk, tänk om man var gjord av pengar.

På tal om pengar gick dagensdubbel in idag 2250 kr rikare. KUL! som om vi inte redan gjort av med dom men kul va det ändå. See you later alligator, nu vankas en kopp te medans regnet droppar vidare!

Sol, sol, sol

En ny härlig dag. Underbar dag i går med sol och regn om vart annat. Kände mig för en gångs skull lugn och avslappnad. Promenaden i skogen hjälpte mycket och hundarna så klart. Gillar verkligen Dolly som vi passar. Hoppas på att vi ska kunna behålla henne. Men vi får se.
Det tar upp mycket av mitt huvud bry nu ialla fall. Är lätt förälskad om man nu kan vara det i en hund som pinkar och skiter inne fast den är 1 men vi kämpar på och hon är jätte duktig. När hon kom till oss åt hon inte hundmat men nu smaskar hon som bara den.

Självklart betyder Gazza mer för mig men med en hund som henne blir det liksom självklart att hon ska vara där. Hon bara finns där och anpassar sig till allt som händer runt henne. Jag tackar gud eller vem man nu ska tacka för att jag har henne.

Kalaseat gick toppen, tänkte att våra billliga presenter kanske inte skulle falla i god jord men det gjorde dom och han lekte med grejerna som bara den.
Åt ostbricka här hemma sedan det var gott. Somnade trött kl 00 som jag nästan alltid gör.

Fick sova ända till 6 innan jag tog ut Dolly för morgon toalett och hon gjorde allt hoin skulle, Gazza undrar nog vad vi gör ute så tidigt. Men det vet jag har ingen lust att torka piss och skit inne! Ha det gott

En helt vanlig dag i resten av mitt liv!

Ja nu sitter man här i stugan i dag igen, barnen är inte med denna veckan. Det är både skönt och lite tomt. Men det är nog nödvändit för att jag skall orka och älska dom till 100% resten av året.
Är lite låg i mellan åt. Har svårt för det låga tempot. Blir lätt rastlös och orolig i själen när inget händer. Hamnar oftast här då, framför datorn.

Skulle kunna ha något att göra jämt, men det orkar ju ingen det är då jag är på väg in i väggen och känner metall smaken i munnen. Det är visst ett stress symtom har jag läst någon stans. Gud va man läser mycket konstigt under livet. Men massor av bra oxå.

Idag ska vi fira kusinens sons födelsedag, det kan kanske va trevligt att träffa alla. Men vad ska man köpa till en 5 åring. Nått hittar vi väl på. Ska ändå till stan för att köpa voltaren, min kropp hamnar i chock när jag vilar och gör ondare än någonsin. Konstigt hur jag fungerar, man borde bli av med värken när man vilar jag får bara ondare tokigt.
Nu ska hundarna få sin promenad på åter seende jag åter kommer!